Debatt
Eva Nordström: Startlånet kommer inte driva bostadspriserna
Den 4 april överlämnade jag betänkandet kring 'Förslag för att underlätta för förstagångsköpare på bostadsmarknaden' till bostadsminister Johan Danielsson. Fokus i den efterföljande debatten har varit på förslaget gällande startlån. Debatten har också till stor del berört andra frågor som olika debattörer tycker borde ändras. Det är ganska naturligt att alltid vilja ha mer – men låt inte den önskan stjälpa det förslag som finns, skriver den särskilda utredaren Eva Nordström.
Publicerad: 19 april 2022, 13:56
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Startlånet är en pusselbit i den svenska bostadspolitiken. Förslaget hjälper cirka 400 000 kreditvärdiga förstagångsköpare att få möjlighet att köpa sin första bostad. Det är inte fy skam.
”Startlånet ökar bara priserna”
I debatten har det framförts att startlånet kommer att driva priserna på bostäder så att den beräknade effekten för förstagångsköparna försvinner. Det stämmer inte. Utredningen har redan tagit hänsyn till en eventuell prisökning i våra beräkningar. Låt mig förklara.
Läs även: Startlån till förstagångsköpare - så reagerar branschen
I utredningen har vi beräknat att den ökade köpkraften hos förstagångsköpare, givet startlånet, blir 7 procent. Utifrån detta har vi sedan gjort ett worst-case scenario som utgår från att denna köpkraftsökning slår igenom rakt av i form av en prisökning på bostäder. Vår bedömning är dock att så inte kommer att ske. Vi har ändock, för att inte försköna startlånets effekter, utgått från ett sådant scenario i våra beräkningar. Med detta som utgångspunkt (det vill säga ett worst-case scenario om att priserna ökar med 7 procent) kan vi konstatera att cirka 400 000 potentiella förstagångsköpare får en rimligare sparandetid och på så sätt hjälps över tröskeln. Vid lägre eller till och med ingen prisökning är gruppen potentiella förstagångsköpare upp till 70 000 fler.
Viktigt att tänka på i diskussionen om prisökning är att kreditprövningen, som ligger till grund för hur mycket lån man beviljas, bygger på förstagångsköparens inkomster. Lånelöftet ligger sedan till grund för hur mycket man kan betala för en bostad. En förstagångsköpares inkomst förändras inte av detta förslag, alltså kan förstagångsköparen inte heller buda på bostäderna mer än vad lånelöftet medger. Det i sig är en mothållande kraft i prisutvecklingen.
”Startlånet är bara till för dem med de högsta inkomsterna”
En annan åsikt som framförts i debatten är att detta startlån endast är för dem med de högsta inkomsterna. Det stämmer inte. Medellönen i Sverige är 36 100 kronor (SCB, 2020). De flesta som kommer att kunna dra nytta av startlånet har inkomster mellan 33000 - 41 500 kronor och den största åldersgruppen är 30–35 år. Det kan vara en polis eller sjuksköterska som vill flytta till en av våra storstäder och som under 5 år sparat 2000 kronor i månaden. Personen kan nu, med hjälp av startlånet och sina besparingar, köpa en enrummare i närförort. Det kan också vara ett par som med hjälp av startlånet kan köpa en trerummare eller en ordinär villa i Borlänge, Luleå eller Flen.
Dessa personer skulle knappast definiera sig som höginkomsttagare om påståendet ställdes till dem.
Läs även: Lista: 36 reformer som ökar bostadsbyggandet
”Startlånet är inte bättre än blancolån”
I debatten har det också framförts att startlånet inte skiljer sig från ett blancolån. Att det bara är ett slag i luften. Det stämmer inte. Låt mig ge ett exempel. Anta att en förstagångsköpare köper en bostad för 2 500 000 kronor. Startlånet ger förstagångsköparen en möjlighet att ta ett bolån upp till 95 procent av bostadens värde. På detta lån amorterar förstagångsköparen 2 procent (givet att personen inte lånar mer än 4,5 ggr sin årsinkomst. Då amorteras 3 procent). Alltså amorterar förstagångsköparen drygt 3900 kronor i månaden. Om man jämför det med ett bolån på 85 procent och ett tillkommande blancolån på 10 procent (återbetalning av blancolånet baseras på 5 år, för jämförbarhet) så kan man konstatera att förstagångsköparen behöver amortera 7700 kronor i månaden dvs nästan dubbelt så mycket. Till detta tillkommer räntan. Räntan för ett blancolån är betydligt högre (minst det dubbla) än räntan för ett startlån.
För en förstagångsköpare är skillnaden i amortering av stor betydelse i bedömningen av personens kreditvärdighet och således också för dennes möjlighet till lånelöfte. Lägre amortering och ränta har också en stor betydelse för personens månatliga boendekostnad. Dessutom kommer startlånet med en statlig garanti som ett konsumentskydd. Något sådant finns inte vid ett blancolån. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att åsikten om blancolån kontra startlån kommer sig av att man som långivare tjänar mer pengar på ett blancolån än ett bolån. Jag hoppas innerligt att jag har fel.
Avslutningsvis vill jag också påtala att det inte är så att dörrarna står vidöppna till andra alternativ för de förstagångsköpare som inte tar sig in på den ägda marknaden på grund av kravet på 15 procent i kontantinsats. Deras kötid till en billigare hyresrätt är alldeles för kort. De blir således hänvisade till en hyresrätt i nyproduktion (med högre hyra) eller till en lägenhet på andrahandsmarknaden. På andrahandsmarknaden är det inte ovanligt i storstadsområden med hyresnivåer på 10 000-15 000 kronor för 1 rum och kök. I en sådan miljö är det svårt, för att inte säga omöjligt, att lyckas spara ihop till 15 procent i kontantinsats.
Genom ett startlån förkortar vi 400 000 potentiella förstagångsköpares sparandetid. Det är inte ett slag i luften som några hävdar. Det är snarare en verklig förbättring av människors möjlighet till ett eget boende och till bättre livsvillkor.
Eva Nordström, Särskild utredare, 'Förslag för att underlätta för förstagångsköpare på bostadsmarknaden'
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.