Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Efter klimatmötet i Glasgow – hur naiva får Sveriges politiker vara?

Med lite distans från klimatmötet COP26 kan Glasgow-mötet inte betraktas som annat än en besvikelse och ett misslyckande. Det är snarare en greenwash med stöd för ”business as usual” där några få länder styr inriktningen. Det anser energi- och klimatstrategen Johnny Kellner.

Publicerad: 16 november 2021, 13:57

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Klimatarbetet i fokus

Är det något annat att förvänta när beroendet av kol, olja och gas är det enda alternativet för många stora länder. Det blir en märklig obalans när förhandlarna nu ”tvingas” acceptera och stödja dåliga avtal. 

Det flera av delegaterna märkligt nog betraktar som en ”stor framgång” inte minst av svenska förhandlare är att ordet fossilt för första gången används i sluttexten. Det måste upplevas som ett förlöjligande då utfasningen av fossila bränslen alltid varit ett av grundelementen vid alla hittillsvarande klimatmöten. Det var några få länder som styrde hur dokumentet slutligen utformades. I slutdokumentet tonades texten i sista stund ner från att fossila bränslen skulle ”fasas ut” till att ”fasas ner”. Stopp för kol och subventioner tonades också ner i slutdokumentet.

Läs även: Solceller på befintliga tak ger staden huvudbry

Sedan världens länder för ungefär 30 år sedan började förhandla om klimatet har utsläppen av växthusgaser i stället för att minska, ökat med 30 procent. Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten (CO2) i atmosfären nu på 415,72 miljondelar (ppm). På ett år har det skett en ökning med 2,62 ppm trots att många industrier legat på lågvarv på grund av pandemin. För 10 år sedan låg CO2- halten på 393 ppm och år 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. När det första klimattoppmötet COP1 hölls år 1995 i Berlin var den genomsnittliga koldioxidhalten 360,97 ppm (Källa NOAA). 

Det finns ingen mekanism som tvingar länderna till överenskomna åtaganden, det vill säga dessa är frivilliga, vilket präglar resultaten av hittills varande klimatmöten. Till exempel har klimatbiståndet från Parismötet till den fattiga världen på 100 miljarder dollar som skulle ha levererats år 2020 uteblivit. Ska 1,5 målet vara möjligt att uppfyllas så behöver de globala utsläppen halveras till år 2030 och gå ner till netto noll till år 2050. 

Optimister tror att vi i stället för 1,5 grader eventuellt kan klara 1,9 graders temperaturökning om det nya avtalet följs till punkt och pricka vilket erfarenhetsmässigt är tveksamt. Andra är mer pessimistiska och anser att vi snarare går mot 2,5 grader vid slutet på seklet, enligt en analys från Climate Acion Tracker. Hittills har tidigare avtal inte uppfyllts. Man frågar sig om vi ska vara optimister, pessimister eller realister? 

Att vara realist är att inse att så länge vissa stater är helt beroende av fossila bränslen kommer det blir svårt att få några relevanta resultat från klimatmötena, historien visar detta tydligt. Ska de fattiga länderna komma upp i samma levnadsnivå som västvärlden blir det också svårt och det är fråga om rättvisa, vilket Indiens ställningstagande visar. Det är ju västvärlden som under lång tid använt atmosfären som soptipp och måste ta sitt ansvar både ekonomiskt och tekniskt med att kompensera den fattiga delen av världen.

Vad krävs av världssamfundet? En fråga som ofta göms undan är till exempel inte bristen på el utan det grundläggande är lagring av energi för CO2-fria bränslen eller energibärare. Kärnkraft, vattenkraft och biomassa är exempel på teknik som lagras i sin grundform. Vattenkraften är sårbar vid torrår och ger skador på den biologiska mångfalden. Biomassa är globalt en bristvara och påverkar också den biologiska mångfalden. Kärnkraft är politiskt kontroversiell i Sverige. 

Läs även: Moduler kan bli modellen för cirkulära stadsdelar

Flera länder i Europa inklusive Sverige har på årsbasis ett elöverskott men vid fel tidpunkt av året. Vind- och solkraft är intressant om överskotten av el skulle kunna lagras eller till exempel omvandlas till vätgas. Samma gäller solkraft, inte minst i länder med mycket sol. Vätgasdrivna bilar är en slags elbil med skillnaden att tankningen går på några minuter. Tekniken är i dag dyr och utveckling pågår men måste påskyndas. 

Vad är alternativen? Det finns inga genvägar eller någon gräddfil till ett fossilfritt samhälle men det är nu som vi har råd till teknikutveckling för fossilfria alternativ, väntar vi kan det vara för sent. Samtidigt måste både västvärlden och de fattiga länderna hushålla med energin och börja energieffektivisera.

Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Klimatarbetet i fokus

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.