Örjan Wikforss

Kommunikation är nyckeln till framgång och det är beställaren som har den i sin hand, skriver Tove Lindblad i ett nytt inlägg i debatten om BIM.

Steget från manuell projektering till CAD togs på bara tio år i en klassisk S-kurva för genomslag av innovationer i industrin. Men det förväntade steget från CAD till bygginformationsmodellering segar betänkligt.

Politikens förförande lockrop om regelförenkling kan få förödande effekter om de utan eftertanke förs över till olika yrkesdomäner. Och det är dessvärre just det som nu sker inom stadsplanering, arkitektur och byggande.

Vi kommer alla dit förr eller senare. Till sjukhusen som nu byggs ut i rasande fart. Tyvärr är det inte ovanligt att sjukhusmiljöer lämnar mycket övrigt att önska vad gäller arkitektonisk och konstnärlig gestaltning.

Bostadsbyggande ja, men det behövs också hus för kultur och möten som ett kitt i samhället. Hus som är allmän egendom, helt utan kommersiella biavsikter. Hus som svarar på frågan: Var ska vi ses?

Som ett mantra upprepas numera att den som inte är direkt berörd inte har anledning att lägga sig i plan- och byggfrågor. Nu är det raka rör, snabba spadar i jorden och inget onödigt krångel som gäller. Bortglömt är att bakom plan- och bygglagstiftningen ligger erfarenheterna av vad som saknades i den när man byggde snabbt och mycket förra gången.

Hela idén om den förtätade staden bygger på att alla ska kunna bo och leva där. Då kan man inte tänka bort en grupp, speciellt inte barnen.

Stockholms stad annonserar nu efter en stadsarkitekt som ska arbeta ”övergripande och strategiskt på uppdrag av förvaltningsledningen”. Stadsarkitekten rapporterar till stadsbyggnadsdirektören som bestämmer, för det kommer inte Stockholms nya stadsarkitekt att få mandat till av annonsen att döma.

700 000 bostäder på tio år behöver byggas. En unik möjlighet för en nation att bygga på nya sätt som minimerar klimatbelastningen, skapar goda livsmiljöer och bidrar till att nå de globala klimatmålen. Men i realiteten är risken för det omvända stor, menar Örjan Wikforss.

När jag intervjuade panelen på Business Arena om ”UX Fastighet – när beteende, attityder och känslor formar det fysiska rummet” fäste jag mig särskilt för tre saker.

Det är hög tid att introducera begreppet UX Fastighet. Ett index som indikerar det verkliga värdet på en fastighet.

Det är verkligen storartad arkitektur i det lilla formatet. Och den visar att svensk arkitektur är så mycket bättre än sitt rykte.

För oss teknikfreaks är det just i dessa dagar när sexan lanseras ett faktum att den läckraste Apple-butiken inte ligger inne i stan utan i en galleria en bit ut. Det fanns igen lämplig lokal i centrum när Apple förverkligade ett i mitt tycke helt fantastiskt koncept för mötet med sina fans.

Sensommarens stora snackis är kulturministerns hårda kritik av Arkitektur- och Designcentrum och att hon sparkade dess chef bara några månader innan förordnandet gick ut.

Millenienatten var klar och kall och Blasieholmen bästa tänkbara plats att invänta tolvslaget. Himlavalvet reste sig högt över oss där vi stod på kajkanten i skärgårdens innersta vik omslutna av precis hela Stockholm och med Nationalmuseum tryggt bakom ryggen. Jag hann tänka att detta är rätt plats för fest. Sen brakade det loss.

För att kunna bygga den riktigt täta staden med blandade verksamheter måste tidigare öppna ytor tas i anspråk och gles bebyggelse ersättas med tät.

Under så lång tid har man drömt om industriell produktion av hus. Men gång på gång har dessa företag gått i konkurs.

“Gaturummen är stadsmässigt utformade, men inte fyllda av stadens liv och rörelse. Husens fasader avbildar stadskärnans byggnader i sten och puts, men husen innehåller bara bostäder.”

Han påminde mig då och då om ”att det enda ni behöver lära teknologerna är matematik och konsten att läsa en balansräkning”.

Att få lära känna en ny stad är verkligen en intressant erfarenhet. Umeå är min senaste bekantskap och man hinner iaktta mycket på vägen mellan tvåan i Lars Färjares gård och Arkitekthögskolan på Konstnärligt Campus vid älvstranden. Så här års är ljuset vitare än vad jag någonsin upplevt tidigare.

“Vilka visioner! Vilka härliga grejer! Kom hit och titta! Det är ju en rumpa! Nej, det är en cigarr! Barn, ungdomar och vuxna småpratar, pekar och fotograferar,” skriver krönikören bland annat.

Konsten är att välja ut och kombinera rätt kompetenser för uppdraget. Ibland står valet mellan en väl inarbetad konsultgrupp eller de allra vassaste specialisterna från olika företag. Det är inget lätt val.

Moderatorrollen på Business Arena medför en spännande betraktningsvinkel på de många debatterna. Du står på podiet, vid sidan om och mycket nära huvudpersonerna och kan se när det hettar till.

Hans J. Wegner (1914-2007) var en internationellt känd dansk möbelarkitekt. Han stod för mycket av det vi kallar ”Danish Modern” på 1950- och 60-talet. När det moderna bestod av kallt krom lyckades de bästa danska möbelarkitekterna med konststycket att istället använda ljusa, varma träslag.

”Nu plockar jag upp pennan igen”, säger Örjan Wikforss, Arkitekt SAR/MSA, professor i projektkommunikation, när han från och med den 1 juli 2012 lämnar heltidstjänsten på KTH för arkitektpraktiken i Arkitekturanalys AB.

Min första minnesbild av Norra Bantorget är från ett biobesök i Vinterpalatset i slutet av 1950-talet. Windjammer hette filmen som handlade om de största segelfartyg som någonsin byggdes. Den visades med tre projektorer i Cinerama-teknik på en 8 meter hög och 20 meter bred rundhorisont.

Vi kom in för sent, heter det. Vi skulle ha varit med i ett tidigare skede. Nu blev det som det blev. Det hade kunnat bli bättre bara vi hade fått vara med från början. Det är ett mantra som upprepas gång på gång inom planering och byggande.

“Fredsavtalets arkitekt, heter det. Och vi ser framför oss en kunnig person som med engagemang, okuvliga vilja och retorisk skicklighet syr ihop en fungerande helhetslösning. Det handlar om risktagande, mod och diplomati i skön förening. Men också om en förmåga att finna spelöppningar, ta överraskande grepp och se nya möjligheter i till synes omöjliga situationer.”