Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Uthyrning

Rätt till 75+ trygghetsboende till rimlig hyra!

Publicerad: 13 Februari 2016, 06:50

Under de senaste decennierna kan vi se två trender när det gäller boende för äldre. Den första är att allt mer satsas på hemtjänst och hemsjukvård, en annan tendens under senare tid är att det växer fram allt fler privata alternativ som erbjuder äldreboende.


Ämnen i artikeln:

Hans LindKTH

Under de senaste decennierna kan vi se två trender när det gäller boende för äldre.

Den första är att allt mer satsas på hemtjänst och hemsjukvård, vilket ligger i linje med den ”kvarboendeprincip” som varit rådande sedan länge. Särskilt i tätorter är detta billigast för kommunen. Många bor därför kvar i sitt ordinarie hem tills de blir väldigt dåliga. Därefter flyttar de till ett vård- och omsorgsboende (om de anses vara tillräckligt sjuka) där många enbart bor en kortare tid av sitt liv. Vårdplatser kostar dock mycket, inte minst pga. bemanning dygnet runt. I en av våra studier (Lind et al., 2015), där 25 kommunrepresentanter inom omsorgsområdet i tio kommuner intervjuats, framkom att brytpunkten, då kostnaden för hemtjänst överstiger kostnaden för vård- och omsorgsboende, uppskattades till cirka 120-130 timmar/månad. Ju äldre personen blir och ju mer rörligheten går ner så blir dock denna lösning mer och mer problematisk, inte minst för de äldre som är ensamstående.

De sociala konsekvenserna av ”kvarboendeprincipen” är att äldre blir isolerade i sin bostad undan för undan som de blir sämre, vilket har lyfts fram på senare tid, se till exempel Peter Strangs debattinlägg (DN debatt, 2015-07-16). I SOU (2015:85) föreslås ett statligt stöd för installation av hiss i befintliga flerbostadshus, men det är också kostsamt och löser rimligen bara delar av problemet.

Många äldre bor billigt – antingen i ägda bostäder med låg belåningsgrad eller i äldre hyresrätter där hyresregleringen hållit hyran nere. Eller som en av respondenterna i en enkätstudie (Gebert Persson et al., 2015) uttryckte det:

“Vi har i dag haft villan i 44 år och säljer vi villan får vi betala mycket stor reavinstskatt. Det gör att vi måste ta ett större bolån vid köp av bostadsrätt (Man, 77 år, egenägd villa/radhus i större stad)”

Alternativet för många äldre blir därför att antingen bo kvar i sin gamla ”billiga” bostad men bli alltmer isolerade eller att flytta till en mindre bostad med en högre boendekostnad!

En annan tendens under senare tid är att det växer fram allt fler privata alternativ som erbjuder äldreboende. I marknadsföringen av dessa framhävs alla aktiviteter som de pigga pensionärerna kan ägna sig åt– om man är beredd att betala. Vi kan se framför oss en växande grupp av pensionärer, främst ensamstående kvinnor, som inte har råd med dessa boenden utan blir kvar i sina vanliga bostäder. I SOU (2015:85) föreslås att boendeutgiftstaket höjs från 5000 kronor i månaden till 7300 kronor i månaden. Även om en del av kostnaderna för ett privat äldreboende kan täckas av bidrag får man inte heller glömma bort att de äldre kanske inte vill bli bidragsberoende – speciellt inte om de måste gå till socialförvaltningen för att begära ekonomiskt bistånd.

Vi anser att det är nödvändigt att skapa ett relativt billigt äldreboendealternativ som passar även för äldre med låga inkomster. Terminologin på detta område varierar fortfarande kraftigt, men en vanlig term på ett boende för äldre med bemanning dagtid och vissa gemensamma ytor är trygghetsboende. Notera att i detta boende fungerar hemtjänst och hemsjukvård på samma sätt som om man bor i en vanlig lägenhet, men det finns någon där på dagtid som kan hjälpa till med praktiska saker samt utrymmen där man kan träffas och äta tillsammans med andra. Med dagens låga räntenivåer är det möjligt att sätta en relativt låg hyra när man bygger standardkonstruktioner till en relativt sett låg byggkostnad, och bemanning dagtid med en “allt-i-allo” kostar inte mycket. Både byggkostnad och kostnad för personal blir mycket låg i jämförelse med ett vård- och omsorgsboende. Vi är oroade över att de krav på gemensamhetslokaler för olika aktiviteter som diskuteras i SOU (2015:85) är för långtgående och riskerar att driva upp kostnaderna. Det vore mer rationellt att ha sådana i särskilda lokaler tillgängliga för många.

Att äldre bor kvar i sina hem är också ett samhällsekonomiskt problem då det ofta rör sig om en stor bostad (Gebert Persson et al., 2015). En flytt till en mindre bostad leder till ett bättre utnyttjande av bostadsbeståndet och minskar behovet av att bygga nytt för större hushåll. Vid sidan av att tillhandahålla ett prisvärt alternativ kan det dock behövas direkta åtgärder för att fler äldre ska flytta. Bättre information är en viktig åtgärd. Kunskapen om utbudet av olika boendeformer i vår studie visade sig vara låg bland de äldre. Att som i SOU (2015:85) föreslå ett förtydligande i bostadsförsörjningslagen av kommunens informationsansvar anser vi vara ett steg i rätt riktning. Vi tror dock att det även behövs proaktiv och uppsökande verksamhet som informerar om alternativ och stöd till den som flyttar från en stor till en mindre bostad, t.ex. ett direkt ekonomiskt bidrag.

En viktig fråga för framtiden är alltså hur vi ska se på boendet för de äldsta, men fortfarande relativt friska, pensionärerna. Ett direkt investeringsbidrag som föreslås i SOU (2015:85) är enligt vår mening tveksamt, dels kan det finnas andra sätt att lösa problemet än att bygga nytt, dels leder dagens låga ränta till att värdet av ett investeringsbidrag är litet. Vi menar istället att kommunerna av sociala skäl bör vara skyldiga att se till att det finns icke behovsprövade äldreboende med viss personal till överkomliga priser. Det ska vara en lagstadgad social rättighet att när man är förslagsvis 75 år kunna flytta till ett sådant äldreboende med en rimlig hyra. Stat, kommun och privata aktörer har ett gemensamt ansvar att se till att detta alternativ finns på marknaden. Det finns redan idag kommuner som är bra förebilder och visar att det är möjligt. Den insats som Pensionsmyndigheten gör när de kontaktar fattigpensionärer för att uppmärksamma denna grupp på möjligheten att söka bidrag är ett annat exempel (DinaPengar.se, publicerad 2015-11-12). Statens centrala roll är att klargöra kommunens skyldigheter att ge råd om olika sätt att/och tillgodose behovet av trygghetsboenden till rimlig hyra. Proaktiv informationsspridning om boendealternativ men även direkt stöd till den som flyttar från en stor till en mindre bostad, skulle minska de samhällsekonomiska problemen med att äldre bor kvar i för stora bostäder.

Lina Bellman, Centrum för forskning om Ekonomiska Relationer (CER), Mittuniversitetet

Sabine Gebert Persson, (projektledare för: Vad påverkar äldres val av boendeform) Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet/(CER), Mittuniversitetet

Maria Kulander, Högskolan i Gävle

Hans Lind, Bygg- och fastighetsekonomi, KTH

Ämnen i artikeln:

Hans LindKTH

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.