Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Uthyrning

”Marknadshyror på hyresgästernas villkor”

Publicerad: 22 Februari 2016, 17:00

I Bokriskommitténs rapport “En fungerande bostadsmarknad” finns ett citat av tidigare finansminister Kjell-Olof Feldt: “Det som är ekonomiskt önskvärt är ofta politiskt omöjligt”. Fastighetsägarnas önskan om marknadsmässiga hyror för bostäder är ett exempel.


Ämnen i artikeln:

Jerker Söderlind

Hyresgästernas rädsla för chockhöjda boendekostnader bör tas på allvar. Fattiga hushåll klarar inte det många välbetalda ekonomer önskar: att hyran ska motsvara det människor anser att en bostad är värd. Teorier om “bättre “kapacitetsutnyttjande” och “högre rörlighet” övertygar inte den som bara får betala mer för samma bostad som idag. Man behöver inte befinna sig långt ut på vänsterkanten för att tycka att det är skumt med en reform som gör att fastighetsägare kan tjäna extra pengar utan att göra någonting extra. En arbetsfri inkomstökning för ”välbeställda fastighetsägare”, kan ses som moraliskt motbjudande. Och därmed politiskt omöjlig.

Anna Lönn Lundbäck och Bengt Svensson, ordförande och regionchef för Hyresgästföreningen i västra Sverige har utryckt det så här: ”Fastighetsägarna vill utnyttja bostadsbristen för att få mer betalt och därmed högre vinster i sina redan lönsamma bolag”. GöteborgsPosten, 2016-01-27.

Nooshi Dadgostar, bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet skrev i en debattartikel: ”En mätning från institutet Ramböll i våras visade att hushållen i Stockholm skulle få en genomsnittlig hyreshöjning på 63 procent med en marknadshyra. Hur ska lönen räcka till? Vart ska folk ta vägen?” Aftonbladet 2016-01-27

Några slutsatser:
1) Lösningsinriktade politiker bör sluta argumentera för marknadshyror med ”logiska argument”. Det är en sak att ingen vettig människa vill införa kontrollerade priser för uthyrning av flyttbilar, hotellrum, golvslipar, konferenslokaler eller festkläder. Alla vet att de flesta uthyrningsbranscher då skulle kollapsa. Även om detta även gäller för uthyrning av bostäder (alltså kollaps) gör det inte marknadshyror politiskt möjliga. Världen styrs av intressen, av vinst och förlust, inte av logik. Detta är ren matematik. Eller om man så vill, politik.

2) De ”välbeställda fastighetsägarna” bör sluta drömma om en lösning som skapar en grupp ”garanterade förlorare” (hyresgäster) och en grupp ”garanterade vinnare” (fastighetsägare). Fastighetsägarna måste backa tillbaka. Detta oavsett ”logiska argument” som att marknadshyror skulle avskaffa den svarta marknaden och göra det möjligt för fler att snabbt få tag på en (dyr) hyreslägenhet i stället för att köa länge för en billig.

3) Det är politiskt omöjligt att avskaffa hyresgästföreningens förhandlingsroll som företrädare för alla hyresgäster och motpart mot så kallade ”oseriösa” fastighetsägare. Det parlamentariska läget gör det otänkbart, även om Bokriskommitténs argument för en fri förhandlingsordning kan ses som ”logisk”.

4) En förändring måste bygga på frivillighet. Den måste vara attraktiv även för den som har en lägre hyra än vad andra skulle vara beredda att betala för deras lägenhet – det är denna betalningsvilja som utgör marknadspriset. Enligt Boverkets beräkningar skulle marknadshyror slå så här: 70 procents höjning i Stockholms innerstad, 25 procent i Göteborgs innerstad, 7 procent i Malmö och 5 procent i medelstora städer som Uppsala, Västerås, Linköping, Lund och Helsingborg.

Förslag till lösning:
De hushåll som idag ”bor för billigt” får en ersättning vid övergång till marknadspris. När hyresgästen vill flytta, men först då, annonserar fastighetsägaren om att det finns en lägenhet att hyra till marknadsmässigt pris. Fastighetsägaren skriver nytt hyreskontrakt med den hyresgäst som erbjöd högst månadshyra. Den avflyttande hyresgästen får en kompensation som är lika stor som fastighetsägarens förväntade ”arbetsfria inkomstökning” under tio år. Även sedan förhandlar Hyresgästföreningen för den nya hyresgästens räkning, men från en annan hyresnivå. Varje gång en hyresgäst flyttar, upprepas denna procedur.

Exempel:
Jag hyr en fyrarummare i Stockholms innerstad för 10 000 kronor i månaden. Istället för att bo kvar när barnen flyttat ut, hyra ut dyrt i andra hand eller sälja kontraktet svart anmäler jag min flytt till fastighetsägaren. Denne annonserar om ny hyresgäst och får ett högsta bud på 17 000 i månaden. Fastighetsägaren kommer att tjäna 7 000 kronor extra per månad. Det ger 84 000 kronor per år och en ”arbetsfri vinst” på 840 000 kronor på tio år. Som ersättning för att jag inte bor kvar eller gör illegala affärer får jag samma belopp från fastighetsägaren när jag flyttar. Dessa 840 000 kronor är skattefria. Det gör att jag får råd att hyra en annan, mindre lägenhet, med marknadspris. På kort sikt är det en bra affär för mig och en dålig för fastighetsägaren. På sikt ger högre hyra vinst åt fastighetsägaren.

Fördelar:
Alla som vill kan bo kvar så länge de vill med dagens hyra. Inga fattiga pensionärer eller arbetslösa kastas ut på gatan. Fastighetsägarna får göra rätt för sig och ta en kostnad nu för att tjäna pengar längre fram. Vi får högre rörlighet, större utbud, färre ombildningar till bostadsrätter, slut på ockerhyror i andra hand och svarta kontrakt.

Självfallet kvarstår en stor ”orättvisa”: Bara de som haft tur, kötid eller tillräckligt med kontakter för att komma över ett billigt hyreskontrakt på en bra adress får del av denna arbetsfria extrainkomst. Men livet är inte rättvist. Och inte heller logiskt.

Jerker Söderlind
Tekn. Dr. Stadsliv AB

Ämnen i artikeln:

Jerker Söderlind

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.