”Marknadshyror har inte löst problemet”

På tisdag presenterar bransch- och intresseorganisationen SABO en rapport där PWC gör en konsekvensanalys av marknadshyror för Sverige och en jämförelse mellan några europeiska länders system för socialbostäder.

Där framgår att Europa har bostadsbrist oavsett hur hyrorna sätts, marknadshyror har inte löst problemet. PWC visar även att de studerade ländernas social housing inte räcker till de resurssvaga hushållen som nu ökar i antal. Det finns med andra ord ingen given väl fungerande lösning som kan importeras och reformera svensk bostadsmarknad.

PWC visar att behovet av nybyggda bostäder skulle öka ytterligare om vi införde marknadshyror och nyproduktionen skulle behöva subventioneras då hyrorna höjs. Högre hyror ökar omflyttningen och för att de som inte har råd ska ha någonstans att ta vägen behöver staten subventionera bostadsbyggandet med 70-80 miljarder kronor. En belastning på skattebetalarna som förespråkarna av marknadshyror ogärna lyfter fram.

PWCs beräkningar tar avstamp i behovet av nyproduktion. Enligt Boverket behöver det tillkomma 705 000 nya bostäder åren 2015-2025. 403 000 behöver enligt PWC subventioneras med 500 kronor per kvadratmeter. Summan baseras på skillnaden mellan hyresnivå och betalningsförmåga i dagens nyproduktion, lågt räknat 1500 kronor per kvadratmeter respektive 1000 kronor. Beräknat på en genomsnittlig lägenhet på 64 kvadratmeter, landar statens kostnader på 12,9 miljarder kronor. Till detta kommer behovet av en ”reserv” på 14 000 bostäder som behöver byggas för att omflyttningen ska kunna fungera. De bostäderna måste subventioneras fullt ut med 1,3 miljarder, enligt PWC.

12,9 plus 1,3 miljarder år 2025 med 3,9 procents diskonteringsränta ger en statlig kostnad på 70-80 miljarder kronor.

Hur förhåller sig politiker på riks- och kommunnivå till det – och hur reagerar väljarna på det höga priset? Det vill jag gärna ha svar på från de som svartmålar dagens hyressättning och framställer marknadshyror som lösningen på vår bostadsbrist utan att ha tagit reda på vad det konkret skulle innebära. Dessutom är kostnaden 70-80 miljarder förmodligen lågt räknat med tanke på att man i vårt grannland Finland betalade hela 240 miljoner euro i stöd till landets socialbostäder år 2011.

Hur ser det då ut i de länder som idealiseras av vissa svenska debattörer? PWCs genomgång visar bland annat att:

- Bostadsbristen finns i samtliga studerade länder.
- De har minst två hyresbostadsmarknader – en med statligt reglerade hyror i socialbostäder och en med fri hyressättning.
- De offentliga utgifterna för subventioner, skattelättnader och bostadsbidrag är höga.
- Det finns en vilja att styra om befintliga system så att belastningen på statsbudgeten minskar.
- Socialbostäderna räcker inte till, i England liknas det vid att vinna på lotteri.

Varken Sverige eller andra europeiska länder har klarat av att bygga ett socialt hållbart samhälle. Alla skruvar i sina system, Europa sneglar på Sverige medan svenska debattörer suktar efter marknadshyror. Vi har tveklöst stora problem med bostadsbrist och en växande svart marknad för hyreskontrakt. Det måste lösas. Men marknadshyrornas effekter och erfarenheter från andra länder lockar inte.

Varje samhällsbyggare – politiker, tjänstemän och branschaktörer – bör arbeta med frågan hur vi med fortsatta välfärdsambitioner kan lösa problemen. Vi talar om komplicerade system med skatteeffekter, tillväxt, transfereringar till hushållen, inlåsningseffekter och kostnader för stat och kommun. Om skatter ska användas till att lösa bostadsbristen – oavsett om det är med bostadsbidrag eller subventioner – måste man ha kostnadsbilden klar för sig. PWC har kommit en bit på väg men mer behövs.

Vilket samhälle vill vi ha? För mycket står på spel för att låta utopier, ideologier och enskild vinstmaximering få driva fram besluten.

Kurt Eliasson,
Vd bransch- och intresseorganisationen SABO