Saxborn om att gå från storfinans till volontärsliv: ”Man blir chockad”

Den 24:e februari i fjol planerade Henrik Saxborn för solsemester med familjen.

– Jag skulle bara njuta av livet på en badstrand, berättar Castellums förre vd som efter åtta framgångsrika år 2021 lämnade bolaget.

Men den där solstolen, som verkade så lockande på håll, kändes allt mer obekväm på plats. Något skavde efter Rysslands invasion. Snart beslutade sig han och hustrun Helena för att åka hem igen.

Väl hemma tog ex-vd:n, som numera är styrelseledamot i Annehem och AMF Fastigheter, kontakt med personer som hade varit vid polska gränsen för att fråga om han kunde göra något:
– Min första tanke var att stödja med bostäder och pengar.

Men efter att ha talat med vänner och företag, som alla ville stötta ekonomiskt, fick han ihop till fem flyktingsbussar.

Två och en halv vecka senare satt Henrik Saxborn själv på en av bussarna på väg till den polsk-ukrainska gränsen.

Han ville förstå hur det fungerade på plats och kom till ett flyktingläger med 20 000 människor.
– Det var känslosamt. En enorm misär och en massa sorg. Men också en stor erfarenhet. Det var första gången som jag jobbade i en krigszon. Ja första gången som jag jobbade med humanitära frågor i huvudtaget, säger han till Fastighetsnytt.

Jag tror jag hade nytta av mitt gamla jobb. Min erfarenhet av att organisera och fatta beslut

Vid tidpunkten hade Polen redan tagit emot tusentals flyktingar (I dag beräknas 1,5 miljoner, av totalt 8 miljoner flyktingar, bo i Polen). Landets insats – inte minst vid gränsen – gjorde starkt intryck på Saxborn.

Av de volontärer som fanns på plats hade många sjukvårdsbakgrund eller kunde tolka. Han själv hade varit vd för ett av Sveriges största fastighetsbolag mellan 2013 och 2021.

– Jag tror jag hade nytta av mitt gamla jobb. Min erfarenhet av att organisera och fatta beslut.

"När Annehem hittade ett gammalt mobiliseringsförråd med yllefiltar och andra förnödenheter på Ljungbyhed för några veckar sedan ringde de och frågade hur de skulle få ned materialet – vi körde ned det. Häromdagen kom det bilder att de används i Ukraina. Det gör en glad", berättar Henrik Saxborn.

Foto: Privat

Ett av de största problemen runt flyktinglägret var, och är, den trafficking som utspelas inför öppen ridå, berättar Henrik Saxborn.

Framför allt kvinnor och barn drabbas.

– Att det står någon på andra sidan gränsen och utnyttjar folks utsatthet. Det är otroligt att det ens existerar. Det här var något jag ville motverka. De flyktingar som ville till Sverige skulle transporteras säkert, tryggt och gratis.

I den första vändan följde ungefär 700 människor med upp till Stockholm.

Efter resan ville Henrik Saxborn fortsätta hjälpa till, men nu från hemstaden Göteborg.

På vårkanten 2022 kom han i kontakt med Katja, som fram till invasionen jobbade som kirurg på Varbergs sjukhus. Sedan dess har de båda jobbat tätt tillsammans.

Läkaren Kateryna "Katja" Blagodyr är en av initiativtagarna till Help Ukraine Gothenburg, HUG, som har tagit emot över 1 500 flyktingar. "Myndigheterna var inte bereda på att de skulle gå så fort".

Foto: HUG

Samma dag som de ryska stridsvagnarna rullade in i Ukraina ställde sig läkaren Kateryna "Katja" Blagodyr utanför det ryska konsulatet på Sankt Sigfridsgatan i Göteborg:

– Många som var där delade min frustration och vi bestämde oss för att göra något, berättar hon för Fastighetsnytt.

Två dagar efter invasionen sammanstrålade en grupp om cirka 15 personer i Sjömanskyran på Stigberget i Göteborg.

Man inledde omedelbart arbetet med att samla in förnödenheter till det krigsdrabbade landet och köpa bussar för att hjälpa flyktingar till Sverige.

En an många lastbilar med förnödenheter som HUG lastar i Göteborg för att transporteras ned till Ukraina.

Foto: HUG

Första veckan skickade den nybildade organisationen hela nio bussar till Ukraina.

– När bussarna återvände började krigsflyktingar strömma in i staden och vi insåg ganska snart att vi behövde ta ett helhetsansvar. Myndigheterna var inte bereda på att de skulle gå så fort, berättar hon.

Jag lägger minst 10 timmar på detta i veckan, ibland 20

En månad senare öppnade den nya organisationen Help Ukraine Gothenburg, HUG, ett transitboende i Hammarviken Företagsutvecklings lokaler på Lennart Torstenssonsgatan i Lorensberg i Göteborg.

Det var där som hon första gången kom i kontakt med Henrik Saxborn.

– När vi tog emot en ukrainsk familj, som bodde hemma hos oss, blev det naturligt att vända sig till Katja och HUG för medicinsk expertis och praktisk hjälp, säger Henrik Saxborn. För mig var första mötet starkt.

Sedan dess har samarbetet mellan de bägge bara ökat.

– Jag ser mig numera som en engagerad volontär i HUG och försöker hjälpa till med något dagligen. Jag lägger minst 10 timmar, ibland 20 på detta i veckan. Det handlar om alltifrån att tolka till att fixa kontakter, berättar han.

Det Katja och hennes team gör är en start up, inget att snacka om.

HUG fungerar i dag som ett skyddsnät för runt 1 500 människor i Göteborg. Man bedriver allt ifrån barncenter till jobbsökarkurser och musikskola.

HUG driver två stora barncenter med runt 300 ukrainska barn i olika åldrar. Man har även en musikskola med cirka 70 barn. "Styrkan med HUG är att organisationen är ukrainsk, med ett starkt kontaktnät i Ukraina", säger Henrik Saxborn.

Foto: HUG

Stödet till HUG, och motsvarande organisationer i Sverige, går upp och ned, menar Kateryna Blagodyr. Under sommaren blev donationerna färre för att öka igen till vintern.

– Folk vänjer sig vid kriget och samtidigt rapporteras det inte lika mycket. När ryssarna började bomba på vintern och till jul så strömmade donationerna till igen.

Man blir chockad när man kommer från näringslivet och tror att det finns kapital vid de här tillfällena.

Fokus från media blir därför viktigt. Så att inte kriget glöms bort, menar hon.

Även det försämrade ekonomiska läget kan till viss del påverka. Men hittills har näringslivet varit generöst med att ställa upp menar Henrik Saxborn.

– Min upplevelse är att nästan 100 procent hjälper till på något sätt. Men man väljer olika vägar. Jag tror dock att det kommer att bli en utmaningen att få många att förstå att kriget kommer att pågå länge.

Han menar att många ser på kriget allt för kortsiktigt. Inte minst från kommunalpolitiskt håll.

Att statsstöd saknas och att det kommunala stödet till organisationer som HUG är försvinnande litet, är frustrerande menar han.

– Man blir chockad när man kommer från näringslivet och tror att det finns kapital vid det här tillfällena. Men det existerar inte, eller når inte de här entreprenörskapen. Det Katja och hennes team gör är en start up – det är det inget att snacka om.

HUG bedriver språkutbildning, juridiskt stöd, skriver cv:n, hjälper till med jobbsökningar. "Vi har bidragit med 150 anställningar inom Västra Götalandsregionen", berättar Kateryna Blagodyr.

Foto: HUG

Han ser som sin och HUG:s nästa uppgift att få näringslivet och att förstå att det finns 40 000 flyktingar som är en tillgång för samhället – inte en belastning.

Majoriteten har gymnasial eller eftergymnasial utbildning, säger han. Kopplingar till byggbranschen finns då en del har både murar- och målarkunskap.

– De är välutbildade, snabbfotade att få in i näringslivet. Jag ser mig gärna som en mäklare, eller resursbank, som kittar ihop näringslivet och de här personerna, där många just nu lär sig svenska, säger han och hoppas att många bolag ska ta in lärlingar från Ukraina.

Har något fastighetsbolag nappat?
– Jag vet att Bengt Dahlgren har tagit in på konsultsidan. Sedan tror jag Sverige skulle må bra av att använda de kvinnliga murare och målare som finns i Östeuropa. Flera av dem som kommit till Göteborg har den bakgrunden. Vi skulle gärna se att de kommer in på byggsidan.

Annars ser Saxborn risker med ytterligare utanförskap i samhället.

– Både i Stockholm och Göteborg har inte något jättebra läge just nu när det handlar om utanförskap. De barn som vi har hand om, kommer inte de in i systemet har vi X procent som blir brottslingar och vi vet att varje 13-åring som blir brottsling kostar samhället 9–10 miljoner per år för samhället.

Flertalet ambulanser, brandbilar och evakueringsfordon har under året transporteras till Ukraina via HUG:s försorg. Ryssarna skjuter sönder fordonen så den här typen av bilar finns det ett stort behov av i Ukraina.

Foto: HUG

"Vi lever i experimentet just nu", säger han och ställer sig frågan hur man kommer lyckas att få in 40 000 människor in i samhället på ett bra sätt.

– Alla tror att de kommer flytta men jag tror att mellan 30 till 80 procent av de här kvinnorna, beroende på utgången av kriget, kommer att vara kvar.

Enligt Katja Blagodyr har många som kommit hit inte någonstans att återvända efter kriget, då många av deras hembyar och städer blivit förstörda.

– There is no way back, så ser verkligheten ut.

Om kriget blir långvarigt kommer ni fortsätta lägga er tid på detta?
– Jag tror vi alla kommer att göra detta tills vidare, men i vilken form och utsträckning är svårt att veta. För min del blir det minst ett år till framåt, säger Katja Blagodyr.

Henrik Saxborn tvekar inte:
– Jag har bestämt mig. Jag kommer fortsätta, i någon form, så länge den där jäkla Putin håller på.

Samtal över Google meet mellan Henrik Saxborn, Katja Blagodyr och Fastighetsnytts reporter Philip Wallin.

Foto: Philip Wallin