Söndag29.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Rekrytering

Satsa på produktiviteten!

Publicerad: 11 Mars 2014, 15:21

Gunnar Wetterberg.

Foto: Mattias Fröjd.

Alliansens viktigaste strukturinsats är satsningen på arbetslinjen. Men i framtiden är det produktiviteten som gör oss rikare. Det borde bli temat i valrörelsen. För nationalekonomerna handlar tillväxten om arbetsutbudet och produktiviteten. Hur många är vi som arbetar? Hur väl använder vi våra resurser?


Ämnen i artikeln:

Gunnar Wetterberg

Alliansens viktigaste strukturinsats är satsningen på arbetslinjen. Men i framtiden är det produktiviteten som gör oss rikare. Det borde bli temat i valrörelsen.

För nationalekonomerna handlar tillväxten om arbetsutbudet och produktiviteten. Hur många är vi som arbetar? Hur väl använder vi våra resurser?

Under de senaste två valperioderna har tonvikten legat på arbetsutbudet. Det ligger i politikens eget intresse. Staten och kommunerna vilar tungt på skattebasen arbete. Om politikerna ska slippa skära ner måste de försöka få fler att arbeta mer.

Men på sikt är produktiviteten mycket viktigare. Det är produktiviteten som svarar för den övervägande delen av reallönernas ökning sedan industrialiseringen började. Det är genom att arbeta och producera smartare som välståndet växer. Om produktiviteten ökar med två procent om året – vilket varit den långsiktiga trenden – betyder det att välståndet fördubblas vart 30-40:e år.

Att befolkningen åldras kan man delvis parera genom att mobilisera arbetsmarknadens reserver (ohälsan, trösklarna, förlänga tiden i arbetslivet), men det minskande arbetsutbudet drar ändå ned tillväxten. Då blir produktiviteten ännu viktigare för att skapa nya resurser för framtidens välfärd. Detta borde bli mantrat för nästa regering, vilken röra den än hämtas ifrån.

Ur politikernas och de offentliga utgifternas synvinkel är haken att ökad produktivitet inte självklart stärker de offentliga finanserna. Höjda löner drar upp kostnaden för socialförsäkringarna, privata löneökningar drar med sig de kommunanställda, om inte kvaliteten på rekryteringen ska ta stryk.

På längre sikt är detta ändå framtidens lösning. Lagom till förra valet konstaterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att demografin och en beskedlig kvalitetsökning skulle kräva 12-13 kronor mer i kommunalskatt 2035. Det är antagligen en orimlighet. Men om reallönerna ökat hushållens välstånd, då kan produktiviteten i stället göra det möjligt att fördela om resurser från socialförsäkringarna till skolan, vården och omsorgen. Det är synd att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen ännu inte tagit upp det perspektivet. Det hotar att göra utredningen irrelevant.

Det går redan nu att peka på några nyckelområden för en stor produktivitetsutredning att ta tag i:

1. Investeringarna. Den nya tekniken utnyttjar resurserna mer effektivt än den gamla. Men infrastrukturen är också en viktig del. Att höja produktiviteten handlar lika mycket om rätt man på rätt plats som om de mest sofistikerade maskinerna. Därför är det viktigt med Ostlänken för att Stockholm inte ska becka igen, lika väl som Kålletåg runt Göteborg, så att arbetsmarknaden i väst blir lika sammanflätad som Pågatågen gjort Skåne.

2. Arbetsorganisationen. I ”Moderna Tider” ökade produktiviteten genom att löpande bandet snurrade snabbare förbi Chaplin. I dag måste vi ta en annan väg – vad är det för mening med en ökning som sliter ut arbetskraften? Nu handlar det om att jaga spilltider, samordningsbrister och mötesraseri, inom ABB lika väl som i hemtjänsten i Nacka.

3. Lönebildningen är den stora revolutionen sedan mitten av 1990-talet. Alla chefer ska sätta sig ned med alla medarbetare och resonera om hur året har gått och hur framtiden kan fungera bättre. Den återkopplingen i miljontals samtal har antagligen haft en viktig del i produktivitetsökningen de senaste tio åren, men hur kan den bli mer än en engångseffekt?

4. Skatterna. Det är bättre att beskatta gamla pengar än nya, när det är utveckling och produktivitet vi behöver. Den stora skatteöversynen är nödvändig, för att göra beskattningen av arbete lägre och plattare. Skatter på arv, fastigheter och mat är mindre störande. Mellancheferna är minst lika viktiga för den svenska ekonomin som småskuttarna, men 3:12-reglerna dränerar arbetslivet på goda ledare. Det är inte beskattningen av småföretagen som är problemet i sig – det är skillnaden mot värnskatten som leder till skatteplanering.

5. Utbildningen är den viktigaste genvägen till produktivitet. Men arbetslivet måste ta bättre vara på de kunskaper som allt fler skaffar sig. Överutbildningen är ett underbetyg åt arbetslivets förmåga att hitta rätt plats åt bra folk.

Det är detta valrörelsen borde handla om. För att inte tala om nästa regeringsförklaring.

Gunnar Wetterberg

Ämnen i artikeln:

Gunnar Wetterberg

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.