Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

Viktigt att spela i takt

Publicerad: 12 oktober 2014, 12:27

Karolina Ekholm inledningstalar under Business Arena 2010.

Foto: Per Bredberg.

Samarbetet mellan Karolina Ekholm och finansministern kan bli väldigt gynnsamt för Sverige men det finns en del fallgropar att akta sig för och ett och annat frågetecken om vilken effekt det får för den ekonomiska politiken.


Ämnen i artikeln:

Magdalena AnderssonKarolina EkholmRiksbanken

Vice riksbankschefen Karolina Ekholm lämnar sitt uppdrag på banken för att bli statssekreterare i finansdepartementet. Så löd rubrikerna nyligen och Sveriges nya finansminister, Magdalena Andersson, hyllades för sitt val av statssekreterare då Karolina Ekholm utan tvekan är en ytterst kompetent ekonom. Samarbetet mellan henne och finansministern (som även hon är en mycket kompetent ekonom) kan också bli väldigt gynnsamt för Sverige men det finns en del fallgropar att akta sig för och ett och annat frågetecken om vilken effekt det får för den ekonomiska politiken.

De flesta bedömare verkar vara av den uppfattningen att utnämningen av Karolina Ekholm inte kommer att få någon större inverkan på Riksbankens penningpolitik och det har de förmodligen rätt i. Hon har tillhört den del av riksbanksdirektionen som varit för en duvaktigare räntepolitik som det heter på fackspråk. Med det menas att hon, tillsammans med först Lars E O Svensson och sedan Martin Flodén, förespråkat en lägre ränta för att få upp farten i ekonomin medan övriga ledamöter varit mer bekymrade för hushållens skuldsättning – och implicit även bopriserna. Majoriteten i direktionen har således på ett sätt marginaliserat den penningpolitik Karolina Ekholm har förespråkat och det var inte förrän nyligen när det blivit helt uppenbart att svensk ekonomi fortfarande kör på sparlåga som Riksbankens direktion enades om att sänka räntan, drastiskt kan man tillägga.

Självfallet borde man vänta med att dra för stora växlar på vilken betydelse Karolina Ekholms avgång kommer att ha på penningpolitiken, hon ska ju trots allt ersättas och tills man vet vem hennes ersättare blir så är det i princip omöjligt att ha en bestämd åsikt i frågan. Det finns dock en liten möjlighet att när det väl blir dags för räntehöjningar så kan de ske lite för brant ifall Karolina Ekholm ersätts av en räntehök.

Om så blir fallet återstår att se men en viktigare fråga är faktiskt hur Karolina Ekholms utnämning till statssekreterare påverkar den ekonomiska politikens andra ben, finanspolitiken. Där finns fallgropar som bör undvikas i största möjliga mån.

Magdalena Andersson har tidigare sagt att hon vill att den statliga bolånebanken SBAB ska pressa bolåneräntorna och därmed konkurrera mer aktivt med bankerna. Det skulle ha eldat på bostadsmarknaden samtidigt som Riksbanken försökte varna för hushållens höga skuldsättning och de höga bostadspriserna. Vid den tidpunkten var Magdalena Andersson i opposition. Nu är hon i regering och lär därmed få betydligt mer gehör hos SBAB. Samtidigt har hon utnämnt en utpräglad ränteduva som sin statssekreterare och det förefaller osannolikt att Karolina Ekholm skulle ha lämnat Riksbanken om det inte hade stått klart att hon skulle få något inflytande på finanspolitiken. Det finns därmed tecken på att när Riksbanken väl börjar strama åt penningpolitiken blir den finanspolitiska betoningen fortsatt expansiv. Där måste man vara försiktig och ta hänsyn till vad Riksbanken gör eftersom det är viktigt att den ekonomiska politikens två olika komponenter harmonerar. Den ekonomisk-politiska apparaten är som vilken orkester som helst, eller en grupp soldater som marscherar. Spelar man eller marscherar inte i takt så kan det lätt bli pannkaka av det hela.

Det bör betonas att det i det här resonemanget inte spelare någon större roll vilken väg de två ekonomisk-politiska instanserna väljer, om den är expansiv eller av mer åtstramande natur. Det viktiga är man jobbar tillsammans men inte emot varandra. Det sagt så är finanspolitiken till sin natur mer populistisk än penningpolitiken, då finanspolitiken formas av politiker som ställer upp för omval medan penningpolitiken optimalt formas av proffs och ska vara oberoende av politiska intressen. Riksbanken ska således inte behöva anpassa sin penningspolitik efter finanspolitiken utan optimalt ska den ekonomiska politiken anpassas efter det ekonomiska läget och bedrivas harmoniskt. Risken finns att Riksbanken någon gång under mandatperioden kommer att behöva höja sina styrräntor. Då är det viktigt att finansdepartemenet ställer sig i ledet, trots att det leds av två ränteduvor.

Sverrir Thór

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.