Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Historiskt

Sverrir Thór: “Dunkelt på räntefronten”

Publicerad: 25 november 2019, 04:00

Sverrir Thór.

Foto: Mostphotos / Fastighetsnytt

Det har snart gått fem år sedan Riksbanken införde minusränta i Sverige. Banken hade hoppats kunna höja räntan till noll i år, men det mesta tyder på att vi får leva med minusränta ett tag till. Sverrir Thór ser inte många alternativ.


Ämnen i artikeln:

Riksbanken

Det har snart gått fem år sedan Riksbanken införde minusränta i Sverige. Banken hade hoppats kunna höja räntan till noll i år, men det mesta tyder på att vi får leva med minusränta ett tag till. Sverrir Thór ser inte många alternativ.

Den här artikeln är också publicerad i Fastighetsnytt nummer 5 som kom ut i november.

När Fastighetsnytt 4/2019 kom ut hade det gått 1 764 dagar sedan Riksbanken först sänkte reporäntan ner till minusnivåer. Det var den 12 februari 2015 som man tog det, för Sverige, historiska beslutet att sänka räntan med 10 baspunkter till -0,1 procent, och sedan dess har vi inte sett en positiv reporänta.

Det har varit en omtvistad, för att inte säga kontroversiell, politik från Riksbankens sida, men Riksbanksdirektionen med Stefan Ingves i spetsen har varit obeveklig i sin politik. På gott och ont kanske, men då centralbanksverksamhet i mångt och mycket bygger på trovärdighet så finns inte mycket utrymme för velande. Antingen håller man sig till den inslagna kursen eller så vänder man skutan helt. Som en rutinerad schackspelare skulle förklara: Det är viktigare att ha en dålig strategi än ingen strategi alls.

Minusräntepolitiken

Hur som helst, de lärde kommer sannolikt att tvista om minusräntepolitikens vara eller icke vara under en långtid framöver och det lär skrivas avhandlingar, artiklar och böcker om densamma. Vi vanliga dödliga får acceptera att Sverige har haft en negativ reporänta i nästan fem år och, i vart fall kortsiktigt, gynnats ordentligt av det ekonomiskt. Den viktigaste frågan att besvara nu är: Hur länge kommer vi egentligen att ha minusränta?

De flesta, inklusive Stefan Ingves, hade nog hoppats att den perioden närmade sig sitt slut. Riksbanken valde att höja reporäntan strax före förra julen från -0,5 till -0,25 procent och aviserade att en ny höjning sannolikt skulle ske under andra halvåret 2019. Givet en höjningstakt om 0,25 procentenheter i taget hade det inneburit att räntan blivit noll procent redan i år. Denna prognos håller banken, i skrivande stund, fast vid – men det finns inte många som tror att Ingves och hans mannar kommer att höja i år. De flesta bedömare tror snarare på en ny sänkning, då de makroekonomiska utsikterna blir allt dunklare. Huruvida vi är på väg in i en lågkonjunktur eller recession,eller det endast rör sig om en sättning i en ekonomi som gått på alla cylindrar påeldad av raketbränslet minusränta, det vet vi inte än. Dock talar det mesta för att ekonomin i bästa fall kommer att röra sig i sidled under 2020, för att kanske börja växa en aning under 2021. En skvätt räntehöjning i den smeten skulle nog leda till en rejäl pannkaka.
Riksbanken håller som sagt fortfarande fast vid sin linje om en räntehöjning, och det finns skäl för det, men allteftersom årsskiftet kommer närmare kommer man att lägga in tillräckligt många brask­ lappar i sin räntebana för att, med trovärdigheteni behåll, kunna hålla räntan oförändrad. En sänk­ ning kommer man förmodligen att avvakta med in i det sista, då Stefan Ingves och hans gäng helst vill undvika en ny debatt om minusräntans vara eller icke vara. Det kan dock komma att bli nödvändigt med en sänkning, i synnerhet om finanspolitikens stöd till penningpolitiken blir av samma anemiska mått som hittills.

Brist på verktyg

Riksbankens stora problem i dagsläget är bris­ ten på alternativ, eller snarare bristen på verktyg. Dessutom har vi på många sätt börjat se avigsidan på det där med negativ ränta. Tills vidare kan vi dock avvakta med den sistnämnda biten och foku­ sera på den utarmade verktygslådan.
I teorin kanske vi kan ha en negativ ränta, om inte annat så bekräftar de senaste fem årens empiri det (allt annat lika), men det är helt klart så att Riksbankens frihetsgrader att sänka räntan ytterli­ gare är ganska begränsade. Visst, det fungerar med en halv procent och kanske ett gäng punkter till men när vi börjat komma längre ner än –1 procent är det kört. Ingen kommer att vilja låna ut pengar, och om det är något vi bör ha lärt oss så är det att en dopad ekonomi snabbt får abstinens.
Alternativen till räntesänkningar är fortsatta stödköp av räntepapper, och där finns det förvisso en hel del handlingsutrymme kvar, men även detta har sina avigsidor. En sista utväg blir sedan valuta­ interventioner, där Riksbanken i grunden går in och försvagar kronan genom att köpa utländsk valuta i stor skala. Det bör dock vara en desperat sista utväg, dels då utfallet är svårkontrollerat, dels då man riskerar att urholka marknadens förtroen­ de för den svenska kronan.

Sänkning om det blir nödvändigt

Avigsidorna då? Vi har nu levt med en negativ reporänta i nästan fem år även om hushållen, och de flesta företag, fortfarande lånar till positiv ränta, men det har dock skett en tydlig förskjutning nedåt i ränteskalan. Bolåneräntor i intervallet 1–2 procent är i dag standard, och för välskötta företag är det inte ovanligt med en snittränta under 2 procent. Vissa bolag lånar till och med till en negativ ränta.
En anormalt (i alla fall historiskt sett) låg ränta har med andra ord börjat normaliseras, och så fort idén om räntehöjningar ens dryftas börjar marknaden skälva. Konsumenter samt banker och andra företag börjar arbeta utifrån antagandet att minusränta är det nya normala. Samtidigt blir vi avtrubbade inför tanken på risk, och där kommer också avigsidan med kvantitativa lättnader (stöd­ köp på obligationsmarknaden) in.
Stödköp eliminerar risken i ekonomin, och om du som långivare kan räkna med att centralbanken köper upp de obligationer du har i din portfölj så blir du av naturliga skäl mer benägen att investera i riskabla papper. Kombinerat innebär det helaatt vårt beslutsfattande blir skevt, det görs utifrån parametrar som egentligen borde höra till aversio­ nerna i stället för att normaliseras.

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att det inte finns mycket som talar för att Riksban­ken kommer att höja räntan i höst, men samtidigt talar det mesta för att man in i det sista kommer att avstå att sänka igen. Vi kan dock vara säkra på att Stefan Ingves och hans glada gäng kommer att sänka räntan om man bedömer det nödvändigt. Risken finns att de blir så illa tvungna.

Sverrir Thór

Ämnen i artikeln:

Riksbanken

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.