Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag25.02.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

Stockholms miljöskuld – Arsenik, tomter och tragik

Publicerad: 28 April 2014, 13:50

I bottensediment. I jorden. På gamla fabrikstomter. Tickande miljöbomber finns på tusentals ställen i Stockholm.


Ämnen i artikeln:

Matilda Lann

I bottensediment. I jorden. På gamla fabrikstomter. Tickande miljöbomber finns på tusentals ställen i Stockholm. Hos Naturvårdsverket kan kommuner söka statliga pengar för sanering, men bidrag kan endast lämnas till prioriterade områden där det saknas ansvarig. Ett mer effektivt sätt att röja upp är att omvandla de gamla industrifastigheterna till exploateringsprojekt.

En gång i tiden var Hammarby Sjöstad ett av de mest förorenade områdena i Stockholm efter århundraden av industriverksamhet. Marken bestod till stor del av fyllnadsmassor från schaktöverskott inom numer oidentifierbara arbetsområden. Idag är området avfört från listan och avsevärda mängder tungmetaller och oljeföroreningar har fraktats bort.

– Saneringen hängde ihop med att man skulle bygga i området och nya aktörer kom in och bar kostnaden, säger Birgitta Swahn, samordnare på länsstyrelsen i Stockholm.

Giftiga platser där ingen vill bygga är svårare att få bekostade. Att få dessa områden sanerade och fria från gifter är ett riktigt prakttrassel rent ut sagt. Ansvarsutredningar, förstudier, huvudstudier och ytterligare kompletteringsstudier. Sen är det bara att hoppas på att få anslag till själva genomförandefasen.

Ett viktigt år för förståelsen är 1969. Då kom Sveriges första miljölagstiftning. All förorening som skett före dess åker skattebetalarna på att betala – eller den som köper sig en bit förorenad mark. Man kan nämligen inte ställa någon till svars för utsläpp och nedsmutsning åren före lagens intåg.

Nobel förorenar – vi betalar kalaset

Men ett område som förhoppningsvis kommer att renas inom överskådlig framtid är rekreationsområdet Vinterviken i Stockholm, där mycket folk – gärna barnfamiljer – rör sig.

Vinterviken kommer som tredje högst prioriterade område i Stockholm, efter Oljeraffinaderiet i Nynäshamn och Sjöbergs varv i Botkyrka, på länsstyrelsens prioriteringslista över de mest förorenade områdena. Det betyder att det är kritiskt läge. Dags att göra något.

Efter genomförd huvudstudie har det visat sig att höga metallhalter, framför allt arsenik och bly finns i strandkanten och bakom svavelsyrefabriken, dessutom i mindre omfattning på gräsmattan.

– Det som ligger i ytan är inget bra att komma i kontakt med, framför allt för små barn som stoppar mycket jord och sånt i munnen, det är inte att rekommendera, därför har vi satt upp skyltar nere i viken, att man inte ska bada där. Men det är inte farligt att bada vid bryggan, där man inte kommer åt föroreningarna som finns i bottensedimentet, säger Teresia Skönström, miljöingenjör, exploateringskontoret, Stockholms Stad.

Tyvärr kan ingen ställas till svars. Alfred Nobel och hans vapendragare som har stått för svavelsyrefabrik och andra industrier som kontaminerat området har gått ur tiden.

Är det rättvist att skattebetalarna får pröjsa notan?
   – Ja det kan man ju diskutera, men det är så systemet ser ut idag, när det inte finns någon ansvarig. Vi har ju försökt titta på ansvarsutredningen men de bolagen som orsakade det här finns inte kvar idag, säger Teresia Skönström.

Den nämnda notan kommer att landa på närmare 80 miljoner kronor enligt uppskattningarna. Men det är pengar som knappt blivit pappersmassa än.

– Pengar för 2014 och 2015 är redan utdelade till andra projekt i landet, så vi hoppas på att få en liten del 2016 för att göra några kompletterande provtagningar på vissa fastigheter, därefter kan vi gå vidare och söka anslag för själva saneringen, säger hon.

Vinterviken kommer inte exploateras ytterligare utan bevaras som ett rekreationsområde. Men det finns många andra områden på listan över förorenade områden som kan komma att bebyggas. Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden och Annedal är exempel på sådana projekt som redan tagit form.

– När vi har ett exploateringsprojekt så får vi ju inte statliga pengar, då måste exploateringen ta den kostnaden.

Teresia Skönström berättar att det är mycket vanligt att kommunen hanterar föroreningar i samband med exploatering.

– Ja, det är väldigt vanligt att vi gör så. Vi har ju haft som politisk ambition att bygga på industrimark för det är stora områden som man kan exploatera och då har man gjort undersökningar av föroreningsnivån sen saneras det inför bebyggelsen, och tar bort den miljöskulden.

Vem får betala då?
   – Då ska ju exploateringen bära sig själv, så främst de som flyttar in i området.

Det måste ju bli jättedyra bostäder?
   – Nej, i de här projekten är det så många bostäder, det är en marginell skillnad (jämfört med ett oförorenat område), marken ligger ofta vattennära och marken i sig har väldigt högt värde, så den förändringen är ganska liten. Och är det tusentals lägenheter, som i Hammarby Sjöstad eller Norra Djurgårdsstaden, så det är inte så stora pengar.

Det är alltså en medveten strategi att låta exploateringsprojekt ta stora delar av kostnaden för att få Stockholm rent från miljöföroreningar?

– Ja.

På en idyllisk plats vid stranden – förgiftad med Arsenik
Efter Vinterviken på listan över de högst riskklassade förorenade områdena i länet kommer Igelstatomten i Södertälje. Här är marken förorenad med bland annat Arsenik, bly, koppar och zink, efter träindustri.

Igelsta strand, som är fastighetens korrekta namn, ligger precis intill Igelstaviken vid Östertälje station, granne med Igelstaverket. Och planer på bostäder har länge varit på tapeten.

Under flera års tid har ett detaljplanearbete pågått och det råder ingen tvekan om att Södertälje kommun, som är markägare, ser en exploatering som sin chans att få området sanerat.

Men i vanlig ordning har turerna varit många med överklaganden fram och tillbaks. Senast nu i mars satte en dom i mark- och miljööverdomstolen käppar i hjulen för det påtänkta bygget.

En enig stadsbyggnadsnämnd beslutade då att begära prövningstillstånd i sagda domstol. Om det blir några bostäder på den arsenikbesudlade tomten i ett annars mycket idylliskt och sjönära läget får framtiden utvisa.

Men någon form av rättvisa måste det ju finnas?
Naturvårdsverket är den myndighet som står för riktlinjerna för saneringen av Sveriges miljöskulder. John Lotoft, handläggare på nämnda myndighet förklarar att den som är verksam i ett förorenat område och bidrar till att gifterna sprids också får bära ansvaret. Om man har eller orsakar en förorening på sin mark är man också skyldig att tala om det för tillsynsmyndigheten, som kan vara den kommunala nämnden eller länsstyrelsen.

– I större fastighetsaffärer och överlåtelser görs ofta omfattande undersökningar av marken, det handlar både om upplysningsskyldighet och undersökningsskyldighet. Har man föroreningar i projektområdet, då får projektet ta kostnaden, exploatören, till exempel ett kommunalt eller ett privat bostadsföretag.

Att kostnader för sanering i samband med exploatering skulle vara med och dra upp bostadspriserna ser han inte som någon omöjlighet.

– Det blir ju inte billigare att exploatera mark om du har en förorening på den. Men det är nog många som är medvetna om att de köper på sig en föroreningsskuld, och i Stockholm där det finns ett tryck på bostäder får man igen kostnaden, det är ett större problem på landsorten.

FAKTA

De fem värsta miljöskulderna i Stockholms län (riskklass 1)

1. Nynäs Refining AB, Nynäshamn.
2. Sjöbergs varv, Botkyrka.
3. Vinterviken, Stockholm.
4. Igelstatomten, Södertälje.
5. Skebo bruk, Norrtälje.
Källa: Länsstyrelsen Stockholm (uppdaterad oktober 2013)

Matilda Lann

Text & Foto
Matilda Lann, Reporter

Ämnen i artikeln:

Matilda Lann

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.