Fredag25.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

“Öppna böcker hela vägen”

Publicerad: 13 Mars 2018, 15:15

Hur kommer det sig att Sverige är en av få marknader i Europa där arkitekten inte får ta det övergripande ansvaret för de projekt man jobbar med? Vad blir resultatet när man omfördelar roller och ansvar mellan arkitekt och byggherre i projekten? Och varför är intresset från landets kommuner för att testa det arbetssättet så stort just nu?


Ämnen i artikeln:

Emma Jonsteg

Hur kommer det sig att Sverige är en av få marknader i Europa där arkitekten inte får ta det övergripande ansvaret för de projekt man jobbar med? Vad blir resultatet när man omfördelar roller och ansvar mellan arkitekt och byggherre i projekten? Och varför är intresset från landets kommuner för att testa det arbetssättet så stort just nu?

Den sista frågan är enklast att besvara så vi börjar där. Den allt överskuggande orsaken är att allt fler kommuner ser stora kvalitetsbrister i många av de projekt som presenterats och färdigställts under de senaste årtiondena. Man har svårt att nå samsyn kring målbilder och mätpunkter när motparten har sitt huvudfokus på att maximera varje enskilt projekts vinst och man å sin sida försöker driva en mer komplex agenda, dels för att säkerställa goda lösningar för slutanvändaren men också för att projekten ska bidra till att skapa större och mer beständiga stadskvaliteter för en mer mångfacetterad intressentgrupp i ett bredare sammanhang.

Inte konstigt då att det emellanåt glappar i synen på vad projekten bör leverera ur ett arkitektoniskt och stadsbyggnadsmässigt perspektiv. Att många kommuner dessutom säger sig få allt för dålig, och i många fall ingen insyn alls, i projekten när det gäller budgetfrågor och projektstyrning gör så klart inte saken enklare.

Upplevelsen från svenska arkitekter är delvis den samma. Ingen tysk, fransk eller brittisk arkitekt med självaktning skulle ta ett uppdrag där man inte får ta ett helhetsansvar för så väl projektets kvalitet som ekonomi. I Sverige agerar arkitekten däremot i de allra flesta projekt istället som vilken annan konsult som helst, tydligt underställd sin uppdragsgivare. I de allra flesta fall helt utan insyn i det övergripande budgetarbetet och uppdragsgivarens interna målsättningar.

Frågan är varför, för det är lätt att konstatera att detta märkliga arbetssätt suboptimerar projektprocessen på åtskilliga sätt. Ändå har intresset från utvecklare och byggherrar att tänka nytt hittills varit mycket blygsamt.

Så till ingressens andra fråga. Under året som gått har vi på Utopia Arkitekter jobbat med ett projekt kallat ”Vi ger arkitekten makten” där Örebro kommun gett oss som arkitekter option på att söka en markanvisning för ett kontorsprojekt i centrala Örebro. Projektets uttalade syfte har varit just att pröva tesen om ett projekt där arkitekten tar huvudansvaret kommer att resultera i högre kvalitet på slutresultatet.

I förra veckan lämnade vi in vår förstudie och inväntar nu kommunens beslut. Vi ska inte ta ut något i förskott men känslan är att vi tillsammans med vår projektpartner i nära samarbete med kommunen har lyckats åstadkomma något riktigt bra. Inte minst så har samarbetsformen gjort saker både roligare och påtagligt mycket smidigare där missförstånd, oväntade överraskningar, felsatsningar och konflikter har lyst med sin frånvaro.

En starkt bidragande orsak till det är att vår process har präglats av en total transparens i alla frågor mellan alla projektets parter. En annan är projektformer och rollfördelningar har definierats gemensamt. Vi har hållit workshops med kommunen för att få input om förutsättningar och förväntningar, men också för att definiera tydliga gemensamma målbilder och krav. Samma sak med vår projektpartner, som både kommer att finansiera projektet och äga och förvalta den färdiga byggnaden, där vi tillsammans spikat ekonomiska ramar och kvalitetskriterier som vi båda är trygga och nöjda med. Projektbudgeten har sedan mejslats fram i ett gemensamt excel-dokument, ett arbete där även den tilltänkta byggentreprenören funnits med. Öppna böcker hela vägen.

Det här skiftet må vara drastiskt i den svenska branschens ögon, men ur ett internationellt perspektiv så handlar det här om en tämligen odramatisk återgång till ett normalläge. I stora delar av världen är det regel snarare än undantag att arkitekten bär det övergripande ansvaret för sina projekt. Här är det Sverige som sedan ett antal decennier är anomalin. Men nu verkar det som att betydligt fler medlemmar i Sveriges i särklass mäktigaste instans i byggbranschen, våra kommuner, också verkar tycka att det här är rätt väg att gå.

När vi berättar om hur vi jobbat med projektet i Örebro för andra kommuner så är intresset väldigt stort. Många vill pröva liknande upplägg för att nå högre kvalitet, få större insyn i och inte minst lära sig mer om processen från utförarsidan. Man ser de stora fördelarna med ett genuint modernt teamwork snarare än byggbranschens klassiska beställare-utförare-uppställningen. Flera av dessa diskussioner resulterar nu i konkreta projekt. Projekt där vi behöver starka partners.

Det har i Sverige tidigare funnits en uppfattning om att de arkitekter som går in och axlar den här typen av ansvar i sina projekt blir konkurrenter med sina uppdragsgivare. Ur ett utifrånperspektiv kan det så klart förefalla så. Men de byggherrar och utvecklare som faktiskt jobbat i den här modellen är av en annan uppfattning. Man ser snabbt att det här snarare är ett sätt att skapa stabila partnerskap, högre kvalitet i genomförande, smidigare kostnadsoptimerade processer och, som ett direkt resultat av det, långsiktiga starka relationer med landets kommuner.

Det vi nu har börjat kalla Utopia-modellen har i projektet i Örebro gett oss möjligheten att tidigt gå in i ett nära partnerskap med finansiären och den långsiktiga ägaren för att sätta de bästa formerna för projektets genomförande. Men denna projektpartner hade beroende på projektets förutsättningar lika gärna kunnat vara ett byggbolag, en renodlad finansiär eller en mer traditionellt utvecklare. Poängen är att vi alla kommer att behöva varandra även i framtiden. Merparten av Sveriges arkitektkontor är mindre konsultbolag som varken har intresset, kompetens eller de finansiella musklerna som krävs för att ensamma axla enorma byggprojekt.

Valet inför framtiden står nu mellan att å ena sidan fortsätta med de traditionella gissningslekar, kvalitetsprutningar och ställningskrig som vanligen präglat tillvaron i konstellationen arkitekt-byggherre-kommun. Å andra sidan kan vi välja att utveckla nya samarbetsformer för att jobba i tightare samskapande teamkonstellationer med full transparens där vi med självklarhet axlar både risk och ansvar gemensamt. En mer modern modell som både på kort och lång sikt kommer att ge bättre resultat för alla tre parter i form av smidigare processer, lönsamma projekt och inte minst större och mer långsiktiga arkitektoniska värden som kommer att bidra till att lyfta kvaliteten på alla de projekt, områden och städer som ska byggas i vårt avlånga land under de kommande decennierna. Det valet verkar i våra ögon väldigt enkelt.

Emma Jonsteg
Vd, Utopia Arkitekter

Ämnen i artikeln:

Emma Jonsteg

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.