Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

Monetarismen räcker inte till

Publicerad: 4 Juni 2015, 13:59

Huvudkontoret för Japans Centralbank i Tokyo. Källa: Wikipedia.

Att enbart förlita sig på en centralbank och dess penningpolitik är i längden inte hållbart om målet är att motarbeta ekonomisk stagnation och låg aktivitet i ekonomin.


Ämnen i artikeln:

Kiyohiko Nishimura

Att enbart förlita sig på en centralbank och dess penningpolitik är i längden inte hållbart om målet är att motarbeta ekonomisk stagnation och låg aktivitet i ekonomin. Det är mycket mer än fråga om strukturproblem. Penningpolitik kan endast påverka de ekonomiska förhållandena på kort sikt och att helt sonika beskylla en centralbank för en långsiktig stagnation är fel. Det säger Kiyohiko Nishimura, professor i nationalekonomi vid University of Tokyo och tidigare vice centralbankschef i Japan, i en intervju med Fastighetsnytt.

– Japan har genomgått en 25 år lång ekonomisk stagnation och landets centralbank har fått skulden för att orsaka den men ett så långvarigt problem är sällan centralbankernas fel, tillägger han.

Fastighetsnytt träffade professor Nishimura i samband med hans Sverigebesök i mitten på maj då han på den årliga Möllekonferensen föreläste om de lärdomar Sverige kan dra från Japans över två årtionden långa kamp med deflation och ekonomisk stagnation.

Nishimura

Kiyohiko Nishimura

Trots att Sverige har haft en negativ utveckling av konsumentprisindex det senaste året har Riksbanken konsekvent vägrat gå med på att deflation är ett faktum. Deflation definieras som att den generella prisnivån i ekonomin, uppmätt som konsumentprisindex (KPI), faller men Riksbanken har hållit fast vid att bortser man från de fallande räntorna så faller inte KPI och därmed har Sverige ingen deflation. Helt korrekt menar professor Nishimura och när Fastighetsnytt frågar honom huruvida det inte handlar om semantik (gapet mellan 0,1 procent inflation och 0,1 procent deflation är inte stort) så betonar han att fokus inte borde vara på deflation. Det stora bekymret är låg ekonomisk aktivitet och stagnation som obarmhärtigt kopplas med låg deflation. Han drar paralleller mellan den rådande ekonomiska situationen i Europa och den i Japan på 1990-talet.

– Från min akademiska ståndpunkt, och som före detta centralbankschef, var de ekonomiska förhållandena i Japan då, och i Europa nu, ett stort problem som bör adresseras inom hela det ekonomisk politiska spektrumet. Inte enbart penningpolitiken. Centralbanker kan köpa tid för strukturreformer men det är dock bara tid. Min erfarenhet av arbete inom centralbanken är dessutom att den tid centralbankerna kan köpa blir allt kortare. Tidigare var det två år men nu är det bara ett år, eller till och med ett halvår, säger Kiyohiko Nishimura.

Viktigt att ge unga chansen till arbetsträning
Den globala ekonomin har de senaste åren drabbats av en investeringstorka och professor Nishimura betonar vikten av att skapa investeringsmöjligheter som attraherar företag och, dessutom, skapa utbildnings- och arbetslivsträningsmöjligheter för unga. Det är som tidigare konstaterats viktigt, ehuru svårt, att försöka påverka förväntningar eftersom positiva förväntningar kan leda till goda ekonomiska tider och negativa förväntningar kan leda till dåliga ekonomiska tider. Vi vet inte vad framtiden har att erbjuda men professor Nishimura uppfattar dagens unga som överdrivet pessimistiska om framtiden.

– När studentrevolutionen bröt ut i Paris i maj 1968 gick jag i gymnasiet. På den tiden var unga världen över väldigt optimistiska och de trodde sig kunna ändra världen. Jag tror det är en demografisk fråga, 1968 dominerades världens befolkning av unga människor men nu domineras den fortfarande av dem som var unga 1968. Det beror på att de är så många och de dominerar både ekonomi och politik. Nu har de blivit äldre och mer cyniska.

Han menar att det är en problematisk utveckling men konstaterar att sådana är spelreglerna i det demokratiska samhället. Det är emellertid mycket viktigt att staten förser marknaden med incitament att skapa skapliga, karriärorienterade arbetstillfällen för unga, så att de har en framtid att se fram emot.

– Som tur är eller tyvärr – jag är inte säker ännu – kan privatföretag med låga förväntningar om lönsamhet inte erbjuda sådana välbetalda karriärjobb till unga. Samtidigt behöver vi sociala initiativ som organisationer utan vinstintresse (NPO), som blir allt mer viktiga. I dagsläget fokuserar de huvudsakligen på välgörenhet men de borde bredda sitt fokus. Jag anser att NPO:s skulle kunna vara en del av någon sorts alternativt arbetsmarknadsprogram, säger Kiyohiko Nishimura.

Det kroniska problemet med NPO:s är att de saknar ”marknadsdisciplin” som professor Nishimura uttrycker det. Regelrätt bedrägeri och misskötsel av pengar, eller folk för den delen, är inte helt okänt i dessa sociala institutioner, trots att de övervakas av staten. Det offentliga är dock långt ifrån att vara effektivt när det gäller att disciplinera NPO:s.

– Vi behöver därför någon sorts mix av en social rörelse och marknadens bistra verklighet. Innan jag anslöt till japanska centralbanken så förespråkade jag en ny variant av sociala institutioner som jag kallade SOIT (Socially Oriented Investment Trust). Dessa skulle vara på marknaden och regleras av marknaden, annat vore svårt. Marknadsreglering skulle utesluta möjligheten till arbitrage, vilket gör att vi borde dissekera sådana NPO:s från staten.

Behöver ny penningteoretisk ideologi
Slutligen frågar Fastighetsnytt huruvida professor Nishimura anser att monetarismen, den dominanta skolan inom penningteori de senaste årtiondena, har kommit till vägs ände eller åtminstone till ett vägskäl. Behöver vi en ny penningpolitiskt ideologi?

– Ja, vi behöver en ny politiskt ideologi eftersom det gamla monetaristiska tankesättet i kombination med Nykeynesianismen räcker inte till. Det nu rådande sättet att tänka är att ekonomin är nära långsiktig jämvikt, en bra jämvikt, men att det kan uppstå kortsiktiga problem som centralbanken ska korrigera med hjälp av den så kallade Taylor-regeln. Det räcker inte, nästan alla världens centralbanker har kommit långt bortom vad man kan använda Taylor-regeln till.

Professor Nishimura var student hos John Taylor, mannen bakom Taylor-regeln, och förklarar att den togs fram för att förklara Federal Reserves gamla penningpolitik, det vill säga att det inte är en optimal regel utan en beskrivning av tidigare förhållanden. Problemet med alla sådana tumregler är att de bygger på empiriska observationer, det vill säga på gamla strukturer.

– Det viktigaste är att när den gamla strukturen ändras behöver man använda en ny regel och problemet är att ifall man håller fast vid gamla regler riskerar man att missa att strukturerna ändras. Alla politiska institutioner borde därför leta efter tecken på förändringar och fokusera på förändringen och att ta fram någon sorts beredskapsplan, avslutar professor Nishimura.

En längre intervju med Kiyohiko Nishimura publiceras i Fastighetsnytt 4/2015.

Sverrir Thór

Ämnen i artikeln:

Kiyohiko Nishimura

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.