Torsdag09.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

Måndagen den 15 september ansökte den 158-åriga banken Lehman Brothers om konkurs till följd av bolånekrisen. Anställda lämnade banken samma dag.

Foto: TT

Kraschen som sänkte Wall Street och gjorde Trump till president

Finanskraschen anses ha banat väg för Donald Trumps väg till Vita huset. Men allt började när bankerna förstod att det fanns pengar att tjäna på riskfyllda bostadslån – och när amerikaner som aldrig klarat sin första avbetalning plötsligt kunde köpa sina drömhus.

Publicerad: 4 Mars 2020, 14:30

I början av 2000-talet händer det. Alla kan äntligen få ta del av ”The American Dream”. Ekonomisk-politiska åtgärder sätter press på bolåneinstituten. Nu ska en större del av verksamheten riktas till låginkomsttagare.

Amorteringsfria lån utan kontant­insats, och med specialrabatter de första åren, gör det möjligt för diskare och städare att få rejäla bostadslån.

Vissa lämnar felaktiga uppgifter om sina inkoms­ter, men utan att det görs några kontroller. Andra får lån trots att kredithistoriken visar att de aldrig klarat sin första avbetalning.

Alla börjar prata om subprimelån

Det här kallas för subprimelån, något som hela världen snart ska prata om.

Men till en början är det en lysande affär.

Alla vill ha en del av kakan. De stora bankerna paketerar om bostadslånen och säljer dem vidare i långa kedjor, där alla aktörer till en början gör sig en hacka.

September 2008. Kaos på börsen i New York. Foto: TT

September 2008. Kaos på börsen i New York.

Foto: TT

Men när de sockrade villkoren, som ofta bara gäller den första tiden, löper ut kan många amerikaner inte längre betala. Så de lämnar nycklarna och sticker. Snart står hela områden med nybyggda villor tomma.

Eftersom bostäderna, som varit säkerhet i lånen, snabbt tappar sitt värde faller korthuset ihop.

Under 2008 börjar oron bubbla. Den amerikans­ka staten tvingas bland annat ta över bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Men det är i september som det smäller till på allvar. Då går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs.

”Inte ens ekonomer verkade förstå”

Journalisten och författaren Karin Henriksson har då bott i USA i över 20 och förstår landet som få andra, men blir ändå tagen på sängen.

– Jag såg Lehmanpersonalen komma ut på gatan med sina flyttkartonger efter att just ha blivit av med jobbet, säger hon.

Att försöka begripa vad som händer är svårt.

– Inte ens bankfolk och ekonomer verkade förstå hur de där låneinstrumenten egentligen var konstruerade, minns Karin Henriksson.

Joakim Bornold, i dag sparekonom på Söderberg & Partner. Foto: Söderberg & Partner

Joakim Bornold, i dag sparekonom på Söderberg & Partner.

Foto: Söderberg & Partner

I Stockholm sitter Joakim Bornold och är lika förvånad.

I dag är han sparekonom på Söderberg & Partners, men hösten 2008 jobbar han som mäklarchef på Skandiabanken.

Även hos honom och kollegerna slår Lehman Brothers-konkursen ner som en bomb. Så till den grad att Joakim Bornold börjar blöda näsblod.

– Alla visste att läget var pressat. Men att det var så här illa, att det skulle sluta med konkurs, det kunde jag inte ens föreställa mig som ett worst-­case scenario.

Nu gäller det för Joakim Bornold att ta reda på vilken exponering Skandiabanken har mot Lehman Brothers. Det visar sig att det finns både obligationer och aktier vars värde nu sjunker, ett hårt slag för vissa kunder.

– Det var en extremt pressad tid, nästan så att det väcker obehag att prata om i dag. Jag var van vid att jobba hårt i perioder, men det här var brutalt. Arbetsdagarna tog aldrig slut. Det hände att jag sov över på jobbet, och det var jag långt ifrån ensam om, minns Joakim Bornold.

Började blöda näsblod

Det är inte bara näsblod som besvärar. De mest hektiska dagarna hostar han till och med blod.

– Jag hade jobbat i finansvärlden i tio år, men det här var första gången jag kände att marknaden inte hade kontroll över situationen. Det var väldigt obehagligt och kändes som om ett tåg utan förare rusade fram.

I USA råder ett läge som bara kan beskrivas som illa kamouflerad panik. President George W Bush är arg. Riksbankschefen Ben Bernanke, som forskat om ”The Great Depression” då en tredjedel av USA:s banker gick i konkurs, är skräckslagen. Finansministern Hank Paulson kräks på toaletten.

Vissa spår till och med kapitalismens död.

– Just det trodde jag aldrig på, men jag visste att det kunde bli illa. Mina tankar gick till krisen i Sverige på 90-talet när min egen familj råkade illa ut och tvingades flytta ut till en sommarstuga. Jag tänkte att något liknande nu skulle kunna drabba många svenskar, säger Joakim Bornold.

Hösten 2008 är som en thriller. Det händer så mycket att det är svårt att hänga med. Staten tvingas bland annat ta kontrollen över försäkringsjätten AIG. Investmentbankerna Morgan Stanley och Goldman Sachs får akutlån. Kongressen röstar också igenom ett stort räddningspaket på 700 miljarder dollar för att förhindra en total katastrof.

Mitt under finanskrisen är det dessutom presidentval. 

I november 2008 vinner Barack Obama och tar över stafettpinnen från George W Bush. 

Medförde dominoeffekter som varade i åratal

Journalisten Karin Henriksson menar att krisen sätter käppar i hjulet för den nyvalde presidenten. I stället för att fokusera på att infria sina vallöften tvingas han lösa den akuta situationen.

– Fastighetskrisen medförde dominoeffekter som höll i sig i flera år, säger Karin Henriksson.

Den globala ekonomin gör att kraschen i USA skapar svallvågor som leder till andra kriser som är samma andas barn. Som Swedbanks vidlyftiga utlåning i Baltikum och Eurokrisen med Grekland i centrum.

Följande år reser Karin Henriksson till många av de mest drabbade orterna i USA. Hon ser ogräset växa på tomma tomter och hur allt mer desperata säljare sänker priserna.

Två år efter Lehman Brothers kollaps uppskattas fyra miljoner amerikanska villaägare ligga minst tre månader efter med sina betalningar. Elva miljoner bor i bostäder som är värda mindre än vad de köpte dem för.

Barack Obama lovade i sin valkampanj 2008 att amerikanska skattebetalare aldrig mer ska finansiera bankerna på Wall Street. Foto: TT

Barack Obama lovade i sin valkampanj 2008 att amerikanska skattebetalare aldrig mer ska finansiera bankerna på Wall Street.

Foto: TT

Krisen och de statliga akutinsatserna skapar en enorm ilska.

Varför räddas stora banker när vanligt folk tvingas gå från hus och hem? Rationella argument om att hela finanssystemet annars hade kollapsat når inte fram. 

Visserligen får bankerna betala böter, men ingen av de höga bankcheferna ställs till svars på ett sätt som många tycker att de förtjänar. 

Tea party-rörelsen – en spretig sammanslutning som protesterar mot alltifrån räddningspaketen till höga skatter – föds ur den folkliga ilskan. Liksom vänsterns motsvarighet: Occupy Wall Street-rörelsen.

Lade grunden för populismens framfart

Enligt journalisten Andrew Ross Sorkin, som har skrivit den hyllade boken Too big to fail om finanskrisen, lägger subprimekraschen grunden för att en tv-stjärna väljs till president 2016. Trots att Donald Trump, ironiskt nog, är en av landets mest kända fastighetsprofiler. 

– På grund av finanskrisen finns det misstro mot regeringen. Det finns en misstro mot institutioner och konceptet med eliter. Det har lett till populismen som vi ser i politiken i dag. Det går en rät linje däremellan, säger Andrew Ross Sorkin i dokumentärfilmen Panic.

Den mest intressanta frågan i dag är förstås vilka lärdomar som dragits av finanskrisen. Lagar och regler har skärpts, erfarenheter dragits.

Det finns en misstro mot institutioner och konceptet med eliter. Det har lett till populismen som vi ser i politiken i dag.

Men är det nog? Skulle samma sak kunna hända i USA igen?

Att socialisten Bernie Sanders, som sluggar mot Wall Street på i stort sett varje valmöte, har gått från anonym senator till seriös presidentkandidat två val i rad tyder på att det fortfarande finns en ilska mot de direktörer som Obama kallat ”fat cat bankers”.

– Finansmarknaden ställer sig alltid frågan om något är lagligt eller lönsamt, men alltför sällan om det är rimligt, säger Joakim Bornold.

Den tidigare finansministern Hank Paulson är ännu mer rakt på sak i dokumentären Panic:

– Jag har ändrat min syn på bostadsmarknaden. Det är svårt att behålla sitt hem om man inte har råd att bo där.

Tre presidenter om finanskrisen

George W Bush: ”De smartaste människorna i USA kunde inte förklara för mig vad de där instrumenten betydde. Det var som att uppfinna allt fler råvaror för att uppnå allt högre avkastning.”

 

Barack Obama: ”Krisen bidrog till en bild av att systemet är riggat, att det ekonomiska systemet inte är skapat för vanligt folk.”

 

Donald Trump: ”Jag har alltid tjänat mer pengar när marknaden är svag än när marknaden är stark.”

Andreas Utterström


Ämnen i artikeln:

USADonald TrumpLehman Brothers

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.