Söndag31.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Historiskt

Är det borgmästarna som ska styra världen?

Publicerad: 6 December 2014, 05:32

“Baksidan av den utvecklingen är att en person i Stockholm, London och New York har mer gemensamt med varandra än vad de har med sina landsmän som bor på landsbygden.” – Kristin Ljungkvist

Ett icke föraktligt antal experter av olika slag menar att de stora städerna är bättre lämpade att lösa vår tids globala utmaningar än nationalstaterna.


Ämnen i artikeln:

LondonMaria RankkaNew YorkStockholm

Ett icke föraktligt antal experter av olika slag menar att de stora städerna är bättre lämpade att lösa vår tids globala utmaningar än nationalstaterna. Argumenten är att storstaden är mer lösningsorienterad, bättre på att samverka internationellt och inte minst att den idag ofta har större ekonomiska muskler än storebror staten. Kan det verkligen kan vara så enkelt att allt löser sig om borgmästarna tar över?

En av dem som sjunger storstadens lov i de flesta tonarter är den amerikanske statsvetaren Benjamin Barber. Den rättframma titeln på hans bok lyder If mayors ruled the world – Dysfunctional Nations, Rising Cities och det är svårt att inte ryckas med i hans entusiasm. Barber menar att staden och borgmästarna har förmågan att samarbeta över nationsgränser och ta pragmatiska beslut som gör att det går att hantera inte bara ekonomisk tillväxt, global uppvärmning och säkerhetspolitik utan på köpet bevara demokratin – till och med civilisationen – i en era när multinationella företag och gränslöst kapital har skapat en form av oreglerad anarki ovanför nationalstaternas räckvidd. Han föreslår rent av ett globalt parlament som består av borgmästare från hela världen.

Politiska effekterna mindre uppmärksammade
Inflyttningen till städer ligger på högre nivåer än någonsin tidigare och idag är de flesta medvetna om att storstäder är viktiga ekonomiska centrum för hela nationen. Möjligen har den politiska och institutionella sidan av saken hittills befunnit sig lite i skuggan om man jämför med den ekonomiska. Statsvetaren Kristin Ljungkvist har studerat storstaden ur ett globalt perspektiv och menar att hennes eget forskarskrå i viss mån har missat storstädernas nya betydelse, till skillnad från geografer och sociologer.

– Tittar man på samhället i stort finns det en stor medvetenhet om att städerna fungerar som motorer i världsekonomin, och i den svenska ekonomin. Det är ingen nyhet, men jag tror däremot att det finns mycket forskning kvar att göra när det gäller de politiska effekterna av det här.

Konfliktlinje mellan stad och landsbygd
En av Barbers huvudlinjer är att vår nya globala värld har lämnat nationalstaterna på efterkälken och att deras sätt att agera när det gäller globala frågor som klimatförändring och terrorism är saktfärdigt och otidsenligt. Även för Kristin Ljungkvist och hennes forskning är globaliseringen ett centralt fenomen.

– Samtidigt är det ett urvattnat begrepp som har förlorat mycket av sin precision. I relation till storstäder, som jag sysslar med, är den aspekt av globaliseringen som handlar om likriktning relevant.

Hon menar att det finns en utveckling mot att storstäder liknar varandra mer, och att likheterna ökar mellan människor som bor i storstäder. Baksidan av den utvecklingen är att en person i Stockholm, London och New York har mer gemensamt med varandra än vad de har med sina landsmän som bor på landsbygden.

– Det sker en polarisering mellan det urbana och landsbygden, och här tror jag att det finns en konfliktlinje som är problematisk. Den konfliktlinjen ser vi definitivt även i Sverige, och jag är övertygad om att den kan förklara mycket av Sverigedemokraternas framgångar.

Den globala staden
När de som ser storstadens möjligheter sätter in den i ett globalt sammanhang är det i regel i mycket positiva ordalag. När exempelvis Maria Rankka, som är vd för Stockholms Handelskammare, höll ett tal på evenemanget World Trade Day i Stockholm i augusti 2014 framhöll hon i sitt tal att Stockholm är en ”global stad” som kombinerar arbetskraft, kapital och idéer.

– Det är värt att notera att en av dem som först började tala om den globala staden var den holländskamerikanska sociologen Saskia Sassen, och när hon myntade uttrycket så var inte det något entydigt positivt begrepp. Hon menade att den globala staden var en plats på planeten där vi ser extrema skillnader mellan fattiga och rika på en liten yta. Jag tycker att det är intressant hur begreppet global stad har blivit något som många enbart associerar till något positivt. Städer tävlar om att vara globala på olika rankinglistor, säger Kristin Ljungkvist.

Daniel Bergstrand

Den fullständiga artikeln finns att läsa i Fastighetsnytt nummer 6 som utkommer på fredag.

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.