Sabos vd: “Jag står i bostadskön”

På torsdagen lanserades boken “En bostadspolitik för alla” av Sabo, allmännyttans bransch- och intresseorganisation. “Jag hoppas att boken väcker debatt. Alla ska kunna få en bostad och Sabo styrelse måste ställa krav på staten”, säger vd:n Anders Nordstrand.

I boken intervjuar journalisten Mikael Bergling sexton personer från olika som ger sin syn på den sociala bostadspolitiken och uppger vilka tre reformer de skulle genomföra om de var bostadsminister.

– Jag hoppas att boken väcker debatt. Tanken är inte att vi ska presentera svar, utan det här är ett försök att bredda diskussionen, säger Sabos vd Anders Nordstrand till Fastighetsnytt.

Han förklarar att allmännyttan precis som många andra aktörer kämpar med svåra bostadspolitiska utmaningar. En situation som enligt honom kräver nya lösningar och fler samarbeten, även med privatsektorn, för att kommunerna ska kunna fortsätta uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar. Inte minst när det gäller att hitta boende åt resurssvaga hushåll och utsatta grupper som inte har råd med nyproduktionshyror som nästan är 50 procent högre än genomsnittet.

– Alla ska kunna få en bostad och Sabos styrelse måste därför hitta lösningar inom allmännyttan och ställa krav på staten och de politiska partierna, säger Nordstrand.

Hur stor respons har ni fått från staten tidigare?
– De flesta av oss har någonstans att bo och därför var bostadsfrågan inte ens uppe på tapeten under valrörelsen. Men det här är som sagt ett sätt för oss att försöka lyfta frågan högre upp på agendan.

Hur ska ansvaret fördelas? Berör den sociala bostadspolitiken enbart hyresrätten? Hur kan särskilt riktade åtgärder utformas utan stigmatisering? Hur ska den akuta bristen lösas? Behövs ökade bidrag eller social housing? Det är några akuta frågor från boken som den nya regeringen behöver finna svar på.

– Vad det än blir för lösning så tar arbetet minst tio år. Under tiden behöver vi även ta reda på hur stor bostadsbristen egentligen är. Hur många av människorna i bostadskön står helt utan bostad?

Han uppger att mindre än en fjärdedel av de 620 000 personer som står i kön är aktiva sökanden.

– Snittet blir därför fel. Många står i kön bara för att byta sin bostad. Jag står själv i bostadskön för att få ett trygghetsboende när jag är 85–90 år. Vi behöver bena ut de olika grupperna i kön.

Vad mer kan göras?
– Se över regler om förtur och annat. En annan lösning är att de allmännyttiga bostadsbolagen ska få ta ut en köavgift, eftersom administrationen kostar. I dag får bara bostadsförmedlingen göra det.

En positiv utveckling enligt honom är att antalet nyproducerade boenden för äldre ökar eftersom det i slutändan också frigör en massa hyresrätter. Frågan är bara hur pensionärerna ska ha råd att betala hyror på över 10 000 kronor i månaden som nya trygghetsboenden har?

– Stödet för äldres omvårdnad har höjts och har man ont om pengar kan man även söka bostadsbidrag och kommunalt bostadstillägg.

Den ökade pressen på att hitta lösningar på bostadsbristen har enligt honom fått både kommunala och privata aktörer att ta ett större socialt ansvar, samtidigt som kommunens samarbete med socialtjänsten har intensifierats rejält de senaste åren.

– Vi har många projekt ihop när det gäller att förhindra vräkningar av framför allt barnfamiljer. I sådana fall kopplas socialtjänsten oftast in för att ta fram avbetalningsplaner, försörjningsstöd och andra lösningar. Sista steget blir att ge upp. Vi försöker med allt annat först.

Hans förord i den nylanserade boken visar dock inga tecken på uppgivenhet.

“Många människor har i dag problem med att få tag i en bostad. Det har inneburit att olika grupper och intressen ställs emot varandra. Förmår inte samhället att komma tillrätta med bostadsbristen ökar risken för konflikter. Något måste göras”.

Teresa Ahola