Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Bostäder

Intervju: Johan Karlström

Publicerad: 29 Augusti 2013, 12:41

Johan Karlström är vd på Skanska.

Foto: Mattias Fröjd.

Skanskas vd Johan Karlström menar att stora infrastrukturprojekt är ett utmärkt investeringsobjekt för långsiktigt pensionskapital och tror att det finns politiska öppningar som gör att det kan bli möjligt i Sverige.


Ämnen i artikeln:

Johan KarlströmSkanska

Skanskas vd Johan Karlström menar att stora infrastrukturprojekt är ett utmärkt investeringsobjekt för långsiktigt pensionskapital och tror att det finns politiska öppningar som gör att det kan bli möjligt i Sverige. När Fastighetsnytt träffade honom berättade han även om hur hans företag kan öka livskvaliteten i miljonprogramsområden och på samma gång arbeta för social hållbarhet.

I den analys ni gjort tillsammans med Sweco och kollektivtrafikoperatören MTR är förtätning och utbyggd tunnelbana viktiga inslag, men även kraftigt utbyggda cykelbanor. Är cykling som transportmedel så viktigt för Stockholm i framtiden?
Det är absolut på det viset att cykling som transportmedel är viktigt för Stockholm, och enligt min mening är potentialen fortfarande underskattad när det gäller de inre delarna. Se bara på cyklandet i Köpenhamn, Stockholm har ungefär samma klimat.

Genom att bygga ut kollektivtrafiken och bygga ringleder för biltrafiken kan vi få ut personbilarna från innerstaden. Det ökar möjligheterna för cykling. En ringled är ett miljöprojekt som leder till att man får ut bilavgaserna från den täta staden och kapaciteten behövs. Essingeleden är en av Europas mest trafikerade vägar idag.

Ni vill i studien se ökad samordning mellan kommuner, landsting, stat och privata företag. Hur skulle en sådan samordning kunna se ut?
Om man till exempel bygger ut infrastrukturen och kollektivtrafiknätet ökar värdet på marken genom att tillgängligheten förbättras. Det är en självklarhet att kommuner som äger mark i ett sådant fall ska vara med och medfinansiera, eftersom de får en värdeökning på sina byggrätter. I region som Storstockholm med så många kommuner är det viktigt att alla blickar över kommungränserna och inte enbart tänker på sig själva och suboptimerar. Det gäller att få till en dialog och en totalplan för infrastrukturen. I det här sammanhanget behövs det även nya finansieringsformer som omfattar privata investerare.

Ni menar i er studie att det kommer att behövas kompletterande finansieringsmodeller vid sidan av de befintliga. Vilka?
Det kommer alltid att finnas ett större behov av infrastruktur än det finns pengar till finansieringen av den. Som jag ser det finns det två huvudalternativ. Det första är en OPS-modell med privat kapital som går in och finansierar delar av projekten. Det andra är att reglerna ändras så att AP-fonderna kan gå in och investera i infrastruktur i Sverige. De investerar redan idag i fonder som i sin tur investerar i infrastrukturprojekt i olika länder. Varför inte öppna upp regelverket i Sverige? Då skulle pensionskapitalet arbeta långsiktigt för landets bästa och på samma gång öka sin avkastning. Som jag bedömer det kan det finnas politiska öppningar för det här, men det gäller att det inte stannar vid ett eller två projekt, utan att det blir ett flöde som bygger upp kompetensen på området. Ser man på stora infrastrukturprojekt ute i världen så är det så att de som huvudsakligen investerar i dem när de är färdigbyggda är just institutioner med pensionskapital. Det rör sig om en investeringshorisont på upp till 40 år med ett stadigt kassaflöde, så det är en lämplig produkt för den här typen av ”långa” pengar.

Det här är två komplement till vanlig skattefinansiering som jag tycker att vi ska titta på i Sverige.

Jämfört med idag, vad behöver hända för att alternativen ska komma till användning i större omfattning?
Jag kan inte svara på hur svenska politiker kommer att agera i framtiden när det gäller privata finansieringslösningar, men tittar man på mogna marknader där OPS används rör det sig om max 10 procent av infrastrukturen som finansieras på det viset. Det handlar om ett litet antal nyckelprojekt, och genom att göra på det här viset frigör det offentliga kapital som kan satsas på andra områden. Man gör det bland annat i Norge, Finland, Storbritannien och Polen. Nog borde det kunna fungera i Sverige också.

Det finns flera stora infrastrukturpaket som lämpar sig för privata investeringar i form av OPS, exempelvis den planerade östliga förbindelsen i Stockholm. Den skulle gå att finansiera fullt ut med privat kapital och projektet skulle gå att räkna hem med avgifter som är i nivå med dagens trängselskatt.

Ni lyfter fram social hållbarhet som speciellt viktig. Hur kan Skanska bidra till den?
Ta miljonprogrammet och oroligheterna i Stockholmsområdet i somras. Där finns arbetslöshet och integrationsproblem, och till det kommer ett stort behov av att rusta upp bostäderna. Jag tycker att man ska försöka använda byggprojekt som ett sätt att arbeta med integrationsfrågorna. I Örebro jobbar vi med ett bostadsområde som heter Vivalla. Där kommer vi under projekttiden att sysselsätta mellan 50 och 80 personer som idag är arbetslösa och som bor i området. Vissa kommer att genomgå en byggutbildning och de kommer att göra praktik i sitt eget hemkvarter.

För Skanska betyder det här minskad skadegörelse genom att de boende involveras och vi har alldeles för få anställda med invandrarbakgrund idag och kan anställa fler på det här sättet. På det här sättet kan vi bidra till samhällsutvecklingen som företag. Vissa av dem kommer att få jobb på Skanska, andra kanske på andra företag och det är ett bra exempel på hur man kan involvera de boende.

Vad det handlar om är att ägaren, det vill säga bostadsbolaget, i förväg tänker efter vad de vill komma fram till. Sedan kan de utforma anbudsförfarandet så att priset är en komponent och de sociala faktorerna är en annan. Då fungerar det utmärkt enligt LOU.

Ni har tagit fram en egen analysmodell för att öka livskvaliteten i miljonprogrammet. Vad kommer ni fram till när ni använder den?
Själva byggnaden och allt som är slitet i den ska åtgärdas. Det handlar om energi, standard och installationer. Det är det uppenbara, och en av fyra huvudkomponenter. De tre övriga är kvarteret, stadsrummet och stadsdelen. Utformningen av den yttre miljön är jätteviktig och genom att förtäta kan man öka attraktiviteten. Därför handlar ett lyft av miljonprogrammet inte bara om att renovera byggnader, utan om att förtäta hela den yttre miljön så att den blir mer stadsmässig.

Ett problem idag är att alla lägenheter är så lika, och därför är det omöjligt att göra boendekarriär. Vi vill placera våra Boklok-projekt på lediga ytor inne i miljonprogramsområden, och har redan gjort det i Norsborg i Botkyrka. Där blev efterfrågan stor direkt.

Ovanpå det här arbetet med att öka livskvaliteten med förtätning måste man jobba med den sociala biten, som att skapa arbetstillfällen. Se det här som en möjlighet att arbeta för integration och utveckling istället för att se det som ett problem. I det här arbetet vill vi ha med oss både de allmännyttiga bostadsbolagen och kommunerna, som ju ansvarar för skolväsendet. Jag tror nämligen att man kan koppla utbildningar på gymnasial nivå till de här projekten där de kan göra praktik.

Daniel Bergstrand

Ämnen i artikeln:

Johan KarlströmSkanska

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.