Ikoniska bostadsprojekt räddas från rivning

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2018.

Ett hyreshusprojekt som uppfördes på 1950- och 60-talet var det ikoniska flerbostadshuset i betong, Park Hill, i stålstaden Sheffield. Öster om tågstationen hade det legat rader av klassiska engelska trevåningsradhus i tegel som drabbats av förslumning. På 1930-talet började staden rensa ut och riva. Några lägre flerbostadshus byggdes men efter kriget ville kommunen med dess framsynte stadsarkitekt tänka nytt och annorlunda. Man kallade in de unga arkitekterna Jack Lynn och Ivor Smith för uppgiften, båda under 30. Med inspiration från Le Corbusiers flerbostadshus och generationskamraterna Alison och Peter Smithsons nya idéer – breda loftgångsgator med ett nytt socialt liv uppe i huset, skapade de det stora bostadskomplexet som blev vida omtalat för tankar kring grannskap och nya lägenhetstyper.

Efter en första glansperiod kom Park Hill att förfalla och de ursprungliga hyresgästerna flyttade ut. Till slut ansågs området farligt och stängdes trots att det 1998 fått en antikvarisk klassning och inte kunde rivas. Ett nytänkande bostadsutvecklingsföretag, Urban Splash, blev en lösning när de initierade ett renoveringsprojekt och påbörjade en totalrenovering av en del av komplexet till en blandning av lyxiga livsstilslägenheter, kontor och sociala bostäder. Det enda som behölls av det gamla i ombyggnaden var husets stomme. Projektet lyckades attrahera nya boendegrupper.

Det intressanta är vändningen som nu skett. Nästa etapp är i full gång och man har upptäckt att det inte är nödvändigt att hårdrenovera och förändra som man först trodde, många av de ursprungliga idéerna fungerar även idag. Den uppmärksamhet och profilering som projektet fått gör att det går lätt att sälja lägenheter som enbart genomgått en mindre renovering. Detta innebär en helomvändning i syn på kvalitet när det gäller ett hus som tidigare helt dömts ut.

Jag kommer att tänka på projektet när jag på Arkitekturbiennalen i Venedig ser en utställning om Smithsons Robin Hood Gardens – ett ikoniskt modernistiskt bostadskomplex som låg i London. Det revs nyligen trots protester från många håll. Utställningen visar hur grävskopan förstör det som nu, några år senare, ställs ut på museum. Huset ifrågasattes liksom Park Hill så starkt att det fick förfalla och trycket att bygga mer slätstrukna samtida byggnader blev för stort.

Alla tider har bra och dåliga hus men vi bör tänka två gånger innan vi river. Det som vi i vår tid ifrågasätter och kanske till och med vill riva kommer om det har tillräckliga kvaliteter och bra läge bli en självklar del av vår byggnadsmassa framöver – något vi tycker är god arkitektur. Det som idag skaver bör kanske ägnas lite extra eftertanke och omsorg för att ta reda på om det verkligen kan skyllas arkitekturen.

Ola Broms Wessel
Vd, Spridd