Lördag15.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Kapitalmarknad

Innebär ränteavdrag verkligen att lånat kapital är gynnat?

Publicerad: 2 December 2014, 15:25

Hans Lind.

Begränsning av ränteavdrag vid företagsbeskattning kan motiveras på två helt olika sätt.


Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2014

Debatten kring Företagsskattekommitténs förslag har i huvudsak fokuserats på vilka effekter som förslaget kan få. Det har till exempel betonats att i en situation med behov av ökat bostadsbyggande så är det olämpligt att höja skattebördan på fastighetsinvesteringar. Begränsning av ränteavdrag vid företagsbeskattning kan dock motiveras på två helt olika sätt.

Enligt det första motivet handlar det om att begränsa ränteavdrag därför att de kan utnyttjas för skatteplanering. Att detta är ett problem som behöver åtgärdas är alla eniga om. Det andra motivet för att begränsa ränteavdrag vid företagsbeskattning är att ränteavdragen påstås skapa en skattemässig asymmetri. Utredningen skriver till exempel:

De föreslagna reglerna ska öka den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital Det finns snarare goda skäl att behandla olika finansieringsformer, investeringar och branscher skattemässigt lika. (s 23)

Invändning 1: Skattebördan blir lika om var och en betalar skatt på sin del av avkastningen

Låt oss konstruera ett enkelt exempel. Anta att ett företag har ett kapital som man funderar på att använda i den egna verksamheten. Man kan dock också tänka sig att låna ut pengarna till ett annat företag som kanske har bättre investeringsmöjligheter. För att renodla exemplet antas att investeringarna ger samma avkastning, men att räntan på lånet är lite lägre än den förväntade avkastningen eftersom långivarens risk är mindre.

Antaganden:

Investeringsbelopp: 100.

Årlig avkastning i det egna företaget från investeringen: 10

Årlig avkastning i det andra företaget från investeringen: 10

Årlig ränta: 8

Företagsskatt: 22 procent

Om företaget väljer att investera i den egna verksamheten så blir skatten 2,2 (22 procent av 10).

Om företaget lånar ut pengarna, och företaget som lånar får göra ränteavdrag så blir skatten för det företaget som tar lånet 0,22*(10-8) = 0,44. Företaget som lånar ut pengarna får en ränteinkomst som man betalar skatt på och den skatten blir då 0,22*8 = 1,76. Den totala skatt som betalas blir alltså 2,2, precis lika mycket som om beloppet investeras i den egna verksamheten. Ränteavdraget hos låntagarna gör att båda alternativen – investera i den egna verksamheten och att låna ut pengarna – beskattas lika hårt. Tanken bakom kombinationen med ränteavdrag och beskattning av ränteinkomster är att i en investering så kan kapital från olika källor sammanföras (eget kapitel och olika varianter av lånat kapital) och att var och en som tillför kapital ska betala skatt på sin del av avkastningen.

Invändning 2: Ränteavdrag innebär inte att lånefinansiering är gynnad

Utredningen skriver

Kostnader för lånat kapital (ränta) får dras av i företaget medan kostnader för eget kapital (utdelning) inte får dras av. Detta innebär en snedvridning i företagens finansieringsval. (s 79)

Hur ska man då bedöma om detta stämmer? En rimlig tolkning är enligt min mening att om en viss finanseringskälla är gynnad så kommer en investering som är lönsam med denna finanseringskälla inte alltid att vara lönsam om företaget använder en annan mindre gynnad finansieringskälla. Frågan är då om fler investeringar blir lönsamma om företaget kan använda lånefinansiering.

Låt oss anta att vi ser på den enklaste formen av investering. Företaget investerar 100 idag och får en viss avkastning varje år för evigt. Alternativet för företaget är att låna i bank och betala ränta, som antas vara avdragsgill, eller att använda egna pengar. Låt oss anta att både företaget och banken betalar 22 procent i skatt och att företagets och bankens ägare har ett avkastningskrav på 5 efter att företagen betalat skatt. Detta innebär ett avkastningskrav på 5/0,78=6,4 procent före skatt. Vi bortser här från skillnader i risk och antar därför att ägarna i företag respektive bank har samma avkastningskrav.

Om företaget lånar alla pengarna måste de betala 6,4% i ränta för att banken ska få tillräckligt hög avkastning. Eftersom räntan är avdragsgill betalas ingen skatt och det räcker då att investeringen ger 6.4 per år för att investeringen ska vara lönsam.

Om företaget finansierar projektet med eget kapital måste de leverera 5 procent efter skatt till ägarna dvs få 6.4 före skatt, det vill säga precis samma som om projektet finansierats med lånat kapital och med ränteavdrag. Lånefinansieringen och ränteavdraget gör inte fler projekt lönsamma och därmed är lånefinansieringen inte billigare än eget kapital, enligt definitionen ovan, även om räntan är avdragsgill. Påståendet att ränteavdragen leder till en snedvridning av företagens finansieringsval är helt enkelt fel.

Slutsatsen av detta är att det enda motiv som finns för att minska ränteavdragen är att minska möjligheten för skatteplanering. Inte minst utifrån fastighetssektorns perspektiv, förefaller det då mer logiskt med direkta åtgärder mot detta än att göra dramatiska generella ändringar i företagsbeskattningen, särskilt som dessa nya regler saknar principiell grund.

Hur kunde då utredningen hamna så fel? En förklaring är helt enkelt att påståendet “Ränteavdrag men inte avdrag för utdelning till aktieägare gynnar lånat kapital” låter så självklart att man bara tog för givet att det var korrekt. En annan förklaring kan vara att utredningen varit övermodig och inte ställt sig frågan: Fanns det kanske en tanke bakom det befintliga systemet? Kan verkligen de som skapat reglerna varit så dumma att de byggt in ett systematiskt gynnande av lånat kapital?

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, KTH, Stockholm

Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.