Tisdag11.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Finansiering

Vägval om välfärdens finansiering

Publicerad: 13 April 2012, 07:30

Mats Kinnwall

Under de senaste decennierna har flera tidigare utvecklingsländer, inte minst Kina men även Indien, Brasilien med flera, upplevt en period med mycket snabb ekonomisk tillväxt. Den snabba tillväxten i många befolkningstunga länder har inneburit att balansen i världsekonomin har förändrats påtagligt.


Ämnen i artikeln:

Mats Kinnwall

Så sent som 1994 utgjorde till exempel Kina 2 procent och USA 27 procent av den globala ekonomin.
2010 hade Kina ökat sin andel till drygt 9 procent medan USA:s andel fallit till cirka 23 procent.

Som en konsekvens av den snabba tillväxten har även de ekonomiska villkoren för befolkningarna förbättrats påtagligt – även om betydande fattigdom består på många håll – vilket naturligtvis är en positiv utveckling i sig. En annan, mindre positiv, konsekvens av tillväxtländernas snabba frammarsch är dock att trycket på världens resurser blir allt hårdare. I takt med att allt fler ställer – i och för sig rättmätiga – krav på att åtnjuta samma ekonomiska välstånd som befolkningarna i västvärlden riskerar den globala resurssituationen att bli alltmer ohållbar.

Mot denna bakgrund kan problemen i de rika länderna förefalla futtiga. Samtidigt har vi trängande frågor att försöka hantera även på hemmaplan, som till exempel de utmaningar välfärdssystemen kommer att möta. Flera utredningar har genom åren fokuserat på de finansieringsproblem som välfärdssystemen kommer att ställas inför. Sveriges kommuner och landsting (SKL) publicerade till exempel en analys för ett par år sedan som belyser dilemmat. Utgår man ifrån att utvecklingen de kommande cirka 25 åren i väsentliga delar följer de historiska mönstren, samtidigt som man tar hänsyn till de demografiska förändringar vi står inför, kan man dra följande slutsatser:

Befolkningens köpkraft kommer att öka kraftigt, tack vare fortsatt ekonomisk tillväxt – givet att den globala resursbristen inte sätter stopp för tillväxten, en aspekt som inte behandlas i SKL:s skrift.

Demografiska förändringar gör att en allt mindre andel av befolkningen som arbetar måste försörja en allt större andel som inte arbetar. Kraven på leveranser från den skattefinansierade välfärdssektorn växer i takt med det stigande välståndet.

Detta låter ju som en ganska behaglig utveckling: befolkningens köpkraft ökar och en betydande del av den ökade köpkraften riktas mot välfärdssektorns ”produkter”. Visserligen ökar försörjningsbördan för den arbetande befolkningen men det får man väl tåla!

Riktigt så enkelt är det dock inte. Problemet kan sammanfattas med Baumols dilemma och Wagners lag. Baumols dilemma grundar sig i att produktivitetstillväxten ofta är lägre i tjänsteproducerande branscher än inom varuproduktionen. Om välfärdstjänsterna tillhandahölls på en marknad skulle det innebära att relativpriset på tjänster tenderade att stiga. I ett skattefinansierat system blir konsekvensen istället ett tryck uppåt på skatten, enbart för att kunna finansiera en konstant ambitionsnivå inom välfärden.

Wagners lag innebär i sin tur att efterfrågan på välfärdstjänster tenderar att öka mer än på andra ”varor” i takt med att köpkraften växer. Även om aptiten på prylar förefaller vara oändlig är suget efter bättre skola, hälso- och sjukvård et cetera, ännu större. Det betyder att människor tenderar att lägga en allt större del av inkomstökningarna på välfärdstjänster i takt med att man blir rikare. Lägg till detta demografiska förändringar och en snabb medicinsk/teknisk utveckling som ytterligare ökar efterfrågan på välfärdstjänster och trycket på kommunalskattehöjningar riskerar att bli mycket stort.

Utmaningen är således att kanalisera en växande andel av det ökande välståndet till välfärdstjänster utan att höja kommunalskatterna. Den studie som SKL gjorde 2010 slutar i att kommunalskatten, givet gjorda antaganden, skulle behöva höjas med 13 kronor till 2035, även om det inte är den exakta siffran utan problembilden som är det viktigaste.

Vilka möjliga lösningar på finansieringsproblemet står då till buds? SKL:s analys visar att det kan krävas stora förändringar av det nuvarande systemet. Populära förslag som höjningar av kommunala taxor, något års fördröjning av pensionsåldern et cetera, visar sig ha i sammanhanget endast relativt marginella effekter. Med dessa perspektiv ställs det politiska systemet inför en utmaning: Ska man kraftigt höja kommunalskatten med de potentiellt negativa effekter det kan få på samhällsekonomin? Eller ska man istället minska ambitionsnivån i den generella välfärden och låta medborgarna betala för välfärdstjänsterna ur egen ficka? Finns det några andra, minde smärtsamma vägar att gå?

Se där några sura karameller att suga på för dagens och framtidens politiker!

Mats Kinnwall
Chefsekonom, Sveriges Kommuner och Landsting

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 2, 2012

Ämnen i artikeln:

Mats Kinnwall

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.