Torsdag02.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Finansiering

Ring en vän

Publicerad: 26 Oktober 2012, 12:53

Örjan Wikforss

Moderatorrollen på Business Arena medför en spännande betraktningsvinkel på de många debatterna. Du står på podiet, vid sidan om och mycket nära huvudpersonerna och kan se när det hettar till.


Ämnen i artikeln:

Örjan Wikforss

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2012

Moderatorrollen på Business Arena medför en spännande betraktningsvinkel på de många debatterna. Du står på podiet, vid sidan om och mycket nära huvudpersonerna och kan se när det hettar till. Veckorna före har du haft kontakt med talarna och vet vad de vill ha sagt. Själv har du formulerat de frågor som du tror att publiken vill få svar på. Vilka frågor talarna kommer att ställa till varandra blir en överraskning även för en påläst moderator. Det är i denna skärningspunkt, mellan vad talarna vill få sagt, vad publiken vill få svar på och vilka motfrågor som ställs, som de magiska ögonblicken kan uppkomma. Men det går inte alltid som planerat.

Ett minnesvärt moment var när Erik Langby och Christer Wennerholm talade om tillväxt som går på räls. Här berättade två nyblivna tunnelbanekramare om allt det goda som en linje till Nacka kommer att föra med sig. Det skedde i ljuset av att regeringen samma dags morgon hade annonserat en infrastruktursatsning på 100 miljarder inkluderande tunnelbanelinjen till Nacka. Det rådde minst sagt en god stämning på scenen.

Ingen kunde ta miste på att det här är två politiker som tycker att det är roligt att leda kommun och landsting. Jag påminde om att det bara var några år sedan Carl Cederschiöld stod på scenen på IVA och berättade om sin version av Dennis-paketet. Uppgörelsen var klar berättade han, och så la han till att det innebar att det just nu var ett drygt tjugotal beslutsfattare som samtidigt tyckte samma sak. Ett övergripande beslut, en fastställd plan eller ett bindande dokument fanns inte. Den planeringsnivån saknas i Sverige.

Något sådant var inte att vänta denna gång heller fick vi veta. Men vem är det då som har hela detta gigantiska planeringskomplex i huvudet? Nej, det finns ingen sådan, svarade Christer Wennerholm. Men om du måste svara på en knepig fråga och bara har en livlina kvar, vilken vän ringer du då? Då ringer jag många vänner, blev det snabba svaret.

Ett sent återbud, mitt under pågående seminarium, ställde till det för min moderatorkollega Jenny Strömstedt och mig. Vad göra med en lucka på en halvtimme mitt i det späckade programmet? Kunde vi förlänga nästa pass genom att bjuda upp talarna på scenen lite tidigare och gick de att få tag på? Jo, alla fanns på plats och under den timslånga, delvis improviserade debatten, uppstod de där magiska ögonblicken.

Talarna visade sig ha olika ­uppfattning i sak och vågade stå för det. Frågan gällde hur tätt och högt vi kan bygga den nya ­staden utan att det blir trångt och att människors levnadsmiljö försämras. Räcker det med att ”prata” och ”förhandla” i stads­byggandet, måste man inte också planera och gestalta arkitektoniskt? Göran Cars och Pehr Granfalk var tydliga: man kan inte bygga stad med handbok, man får prova sig fram även om det kan bli fel ­ibland. Tomas Lewan och Thomas Rudin var lika tydliga: stadsbyggandet måste ske med eftertanke och med stöd av bästa tänkbara planering, det finns inga genvägar.

Där, i de äkta konflikterna mellan olika uppfattningar, finns en särskild energi som sätter i gång tankeverksamheten. Det är i dessa replikskiften som mitt intresse väcks och min kunskap växer. Vad tycker talarna? Och vad tycker jag själv – egentligen?

Örjan Wikforss
Arkitekt SAR/MSA, professor i projektkommunikation KTH Arkitektur och samhällsbyggnad, Partner i arkitekturanalys sthlm ab

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2012

Ämnen i artikeln:

Örjan Wikforss

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.