Onsdag30.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Börs

Dystra utsikter en bottenindikator

Publicerad: 26 Oktober 2012, 12:45

Peter Malmqvist

Det var modstulna paneldeltagare på årets Business Arena. Både ­ekonomer och fastighetsbranschens företrädare lyfte fram en rad risker i den nuvarande utvecklingen. Stämningsläget var likadant 2009. Då var det en bottensignal.


Ämnen i artikeln:

Peter Malmqvist

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2012

Det var modstulna paneldeltagare på årets Business Arena. Både ­ekonomer och fastighetsbranschens företrädare lyfte fram en rad risker i den nuvarande utvecklingen. Stämningsläget var likadant 2009. Då var det en bottensignal.

”Har vi lågkonjunktur?” var inledningsfrågan till Business Arenas mycket välrenommerade ekonompanel. ”Ja”, var den samlade bedömningen. Särskilt eurokrisen var ett svårlösligt åskmoln, som svävade över den globala utvecklingen. Även Kinas pågående regeringsskifte var en tydlig risk, liksom det amerikanska valet. Därtill ansåg panelen att den kinesiska utvecklingen redan visade svagheter, om än på en hög nivå, medan den amerikanska utvecklingen fick godkänt, men inte mer. Här oroade det amerikanska budgetunderskottet, som om politikerna inte kommer överens, automatiskt kommer att skäras ner från och med årsskiftet.

För svensk del var tongångarna lite ljusare. Vi fortsätter att klara oss bättre än Europa i övrigt, men vi är långtifrån osårbara. Industrin drabbas redan av dämpad export, både till följd av eurozonens åtstramningar och till följd av den lugnare aktiviteten i Kina. Sommarens förstärkning av kronan var ytterligare ett orosmoln. Rationaliseringar och neddragningar är därför att vänta och arbetslösheten blir därmed ett fortsatt problem. Bankerna lever också under allt tuffare regler, vilket bromsar kreditgivningen. Dessutom har prisökningarna på bostäder ebbat ut, varför svenska konsumenter inte längre känner sig lika rika. Det dämpar konsumtionen. Den starka statsbudgeten var dock en ljuspunkt. Reinfeldt & Co kan därför satsa lite extra och mildra de negativa omvärldseffekterna.

Fastighetsbranschens företrädare var också mer dämpade än förra året. Bankernas försiktiga agerande lyftes fram som ett huvudproblem. Det går att få krediter, men inte särskilt högt upp i säkerhetsmassan. Här såg många den framväxande företagsobligationsmarknaden, som en ljuspunkt, men varnade samtidigt för bakslag. Placerarna måste börja skilja på bra och dåliga företag. Nu jagas alla obligationerna med blåslampa, oavsett kreditvärdighet. Risken fanns att något eller några företag, som fått låna billigt går omkull och skapar en överdriven rädsla för denna finansieringsform. Positivt var dock att utländska banker nu återigen börjat öka sitt intresse på den svenska fastighetsmarknaden.

Årets Business Arena påminner ganska mycket om den 2009. Även då var konjunkturutsikterna mycket dystra och fastighetsbranschen framhöll bristen på, i synnerhet, långsiktig finansiering. Året därefter var tongångarna radikalt omvända, med optimism från både ekonomer och branschföreträdare. Då hade världens börser stigit kraftigt från bottennivåerna och företagens vinster hade gjort en häpnadsväckande uppryckning.

Vi lever i en ryckig värld. Vi är dessutom allt mer fokuserade på snabbrörliga indikatorer, som inköpschefernas index, där analysföretag via enkäter försöker få beslutsfattarnas uppfattning om konjunkturutvecklingen. Problemet är att snabba indikatorer är instabila. Det syns exempelvis i inköpschefernas index, både det svenska och det beryktade amerikanska. Det svenska indexet har gått ner markant under sommaren och ligger nu klart under 50, vilket tyder på fallande produktion. Industriproduktionen har däremot gått åt andra hållet, efter en svag start på året i kölvattnet av eurokrisen och börsfallen, har nu industriproduktionen återhämtat sig. Genom att inköpschefernas index dalar räknar dock många ekonomer med att produktionen återigen skall följa med ner.

De amerikanska inköpschefernas index visar hur svårt det är att förlita sig på en enskild indikator. Förra sommaren föll indexet brant. Det var startpunkten för börsfallet under hösten, som därefter övergick i den accelererande eurokrisen. Den amerikanska industriproduktionen gick dock sin egen väg. Det senaste året har produktionen uppvisat den starkaste tillväxten sedan 2004, undantaget återhämtningsåret 2010.

Det svenska indexet och produktionen har haft bättre följsamhet, men samtidigt kan konstateras att de svenska inköpscheferna verkar titta en del på sina amerikanska kolleger, för följsamheten med USA är ganska tydlig, men ryckigare. Idag är detta extra viktigt, för det amerikanska indexet har vänt upp, medan det svenska gått ner. Skall svensk industri till slut avvika från sin amerikanska ledstjärna?

Jag tror inte det. Ett skäl är börsutvecklingen. Den påverkar inköpscheferna. När börsen är svag, blir svaren mer negativa, när den förstärks blir inköpscheferna mer positiva. I våras, när grekerna höll på rösta sig ur euron, föll börserna som en sten. Det är nog det vi ser i inköpschefernas svar just nu.

Vilket för oss tillbaka till eurokrisen. Den som tror att den är på väg att lösas, bör vara ganska positiv, både till konjunktur, bolagsvinster och börs. Den som däremot tror på fortsatt turbulens, krismöten i EU och räntechocker i framförallt Spanien och Italien, bör fortsätta att vara negativ. Själv minns jag de dystra tongångarna på Business Arena 2009. Därför vet jag att det svänger fort i prognosbranschen. De dystra tongångarna i år tror jag därför är en bottensignal.

Peter Malmqvist
Fristående finansanalytiker

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 5, 2012

Ämnen i artikeln:

Peter Malmqvist

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.