Hur kan arkitekterna lösa bostadskrisen?

Hur ska bostadsbristen lösas? En fråga med oändligt många svar. Arkitekternas? Titta på det befintliga beståndet, leta efter win-win-situationer och håll en och annan matematiklektion.

Under rubriken ”sju gånger sju kreativa minuter” på Business Arena Almedalen berättade sju arkitekter hur de vill lösa bostadskrisen.

Cecilia Holmström, strategisk rådgivare på Tengbom, inledde med att rikta blicken mot det befintliga beståndet.

– Tänk om vi kunde bygga 200 000 bostäder som löste bostadsbristen – och tänk om de kunde byggas utan att vi behövde mark, att de kunde byggas snabbt och om de kunde byggas klimatsmart?

Var finns då den här marken, enligt Holmström? Miljonprogrammet. Där finns redan allt man behöver gällande service och kommunikationer – men mycket mark som står tom.

– Vi gräver där vi står – i miljonprogramsområden förstås. Eftersom att vi ändå måste rusta upp beståndet kan vi samtidigt inventera det och se var det inte används optimalt. Vi har letat på fel ställe efter de billiga bostäderna – befintlig bebyggelse är helt enkelt en glömd nyckel.

Anna Wijkmark, marknadschef på Reflex Arkitekter, vill se ett omtag gällande industriellt byggande i moduler – där hon tycker att ”modulhus” har fått en oförtjänt negativ klang. Hon vill också se ett ökad fokus på trä.

– Nämner man modulhus för en kommun ryggar de bakåt, nämner man det för grannar överklagar de direkt. Om man byter ordet till industridesign ser man något annat framför sig – en snygg, detaljerad produkt med hög precision.

Anna drar paralleller till bilindustrin, där varje bil från början var unik och dyr – för att sedan övergå till löpande band och bilar för den stora massan.

– Varför inte göra likadant med bostäder? Av småhusbyggandet står det industriella för 80 procent, men för flerbostadshus bara för 10 procent.

Daan Cedergren, regionchef husbyggnad på Sweco Architects, tittar även han på det befintliga beståndet genom en matematiklektion.

– I Sverige lever vi på 44 kvadratmeter per person. Om vi sänkte det till 42 kvadratmeter skulle vi frigöra bostadsyta för 506 000 människor.

Hur ska det här gå till i praktiken?

– Vi bör framförallt utnyttja den bostadsyta som många äldre sitter på i sina stora hus.

För att det ska hända ser Daan tre huvudsakliga spår:

- Förändra flyttskatten och gå tillbaka till hur den såg ut förut
- Kan man anpassa det ekonomiska upplägget när man säljer bostadsrätter? Äldre kundgrupper har ofta stora hus – men små disponibla inkomster. Skulle man ändra upplägget och öka den disponibla inkomsten skulle fler få incitament att flytta
- En ny ”flytthjälp”. Många sitter kvar då de rent praktiskt inte orkar flytta och städa. Steget skulle kanske vara lättare att ta om man fick hjälp med det praktiska.

Matematiklektionen går vidare hos Equators vd Annica Carlsson.

– Idag bor vi på ungefär 1,79 rumsenheter per person. Skulle vi minska det till 1,5 skulle vi frigöra 0,29 rumsenheter per person. Tar vi det gånger hela Sveriges befolkning får vi ungefär 1,8 miljoner bostäder.

Annika har en något mer precis lösning än Daan. Hon ser framför sig en insatsbox med färdigt badrum och kök som enkelt ska kunna kopplas på ett rum.

– Under en helg kan man därmed bygga upp en etta i sitt befintliga boende.

Hon menar att det för detta behövs tilläggsplaner i småhusområden, där man får göra tre lägenheter på sin tomt utan att det påverkar.

– Kanske kan det bli burspråk mot gator eller ovanpå tak. Det påverkar såklart stadsbilden, men är samtidigt en symbol för den delningsekonomi vi lever i.

Åsa Kallstensius är vd på KOD Arkitekter. Även hon riktar blicken mot det befintliga beståndet – i hennes fall villorna. Hon ser potential i de stora ”villastäder” som byggdes utanför stadskärnan från början, men som blir allt mer centrala i och med städernas utbyggnad – där flerbostadshus byggs upp i ytterlägen.

– I majoriteten av husen bor en till två personer, där 50 procent i storstäderna säger att de bor för stort. När man planerade områdena sa man att en till två hushåll får bo per fastighet. Detaljplanerna måste uppdateras för att vi ska kunna utnyttja villastadens fulla potential.

Åsa har flera förslag på hur villastaden ska kunna bebyggas med fler bostäder.

- Tillåt ett fritt antal hushåll per fastighet
- Tillåt att man får bo i hela sin bebyggelse
- Fördela den byggrätt du har i så många byggkroppar du vill
- Uppdatera detaljplanerna

Hon ser alltså framför sig att civilsamhället ska hjälpa till att minska bostadsbristen genom att själva bygga, och bidrar även hon med en uträkning:

– Om en procent av alla småhusbyggare byggde ytterligare en ny bostad per år skulle vi på 25 år ha skapat 500 000 nya hem i Sverige.

Pia Ölvebro, kundchef på LINK Arkitektur, fokuserade på delningsekonomi – en fråga hon inte tycker har uppmärksammats lika mycket i fastighetsbranschen som inom andra.

– Bostadskrisen handlar om 700 000 bostäder som fattas, men också om att inte ha råd. Vi bygger fortfarande för de kategorier som vi alltid byggt för: singeln, paret, familjen. Det finns många andra kategorier som inte kan efterfråga det som byggs nu.

Pia syftar på vänner, inneboende, familjer där föräldrarna inte är ett par – konstellationer som hon menar hade kunnat efterfråga mer om vi byggt på andra sätt.

– Vi har tittat på generalitet, flexibilitet och möblerbarhet – även när det gäller kontraktsformer. För att ha råd att efterfråga behöver man en inkomst – där är två inkomster fler än en. Kan vi hitta ett sätt att bygga som gör att fler kan dela och efterfråga kan vi också bygga mer.

Hon menar att väggar och dörrar ska ses som ett praktiskt verktyg för att skapa generalitet och flexibilitet.

– Vi måste bygga för alla och sådant som alla har råd med. Om fler lägenheter skulle kunna fungera för fler hushåll skulle fler kunna efterfråga nyproduktion.

Frida Öster är arkitekt på Asante Arkitektur och Design. Hennes lösning är mer fokuserad på själva arkitektrollen än de andras – där hon ser framför sig att arkitekten tar över ansvar från kommunen, för en säkrare, snabbare och mer effektiv process.

– Arkitekter måste få en ny roll i byggprocessen. Trots att vi redan bygger för lite är det pressat med resurser hos kommunerna. Skulle delar av ansvaret istället läggas på arkitekten i ett tidigare skede skulle den kunna säkerställa kvaliteten redan innan bygglovet är klart.

Enligt henne är ett stort problem att kommunerna har svårt att få in kompletta ansökningar – vilket försenar processen.

– Arkitekterna kan hjälpa till genom att ta över en del av ansvaret, då mycket av det som behövs för att det ska ses som en komplett ansökan ligger i arkitektens kärnkompetens. Om handlingarna kvalitetssäkras i ett tidigt skede kapas tiden och kommunerna kan fokusera på att pröva byggnadens yttre utformning och jämföra den med detaljplanen.

Maria Nordlander