Almedalen: ”En ständig kamp om begränsade resurser”

Det handlar mycket om järnväg i regeringens infrastruktursatsningar. Behovet är också stort över hela landet konstaterar infrastrukturminister Anna Johansson (S). Dock kommer inte anslagen att räcka till alla investeringar som krävs.

För infrastrukturministern, som talade på Business Arena Almedalen, är järnvägsunderhåll, bättre punktlighet och ökat förtroende för järnvägen de viktigaste utmaningarna i närtid. På lite längre sikt handlar det om utbyggnad av ny infrastruktur som ger hållbara och effektiva transportsystem i framtiden.

Infrastruktur är dock en kostsam affär och moderator Kristina Alvendal konstaterar att infrastrukturområdet alltid ses som underbudgeterat. Det kan Anna Johansson skriva under på, men poängterar också att det är väldigt få samhällsfinansierade områden där man backar och tycker finansieringen är tillräcklig.

– Skolan, sjukvården, infrastrukturen med mera, det är en ständig kamp om begränsade resurser där det gäller att prioritera så klokt som möjligt.

Anna Johansson nämner 90-talskrisen och dess följder som upprinnelsen till ett eftersatt järnvägsunderhåll. Samtidigt har det skett en stor ökning av trafik på spåren.

– En gammal anläggning, eftersatt underhåll och kraftigt ökad trafik bidrar naturligtvis till att det blir problem i trafiken.

Uppfattningen Anna Johansson får när hon reser runt i landet är att oavsett plats är behovet extra stort just där, och pengarna räcker helt enkelt inte till att möta alla önskemål. Här pekar Kristina Alvendal på att flera av våra storstadsområden och andra platser växer, vilket inte är fallet på alla orter. Hon ställer frågan om det är ett politiskt mål att hela Sverige ska leva, infrastrukturmässigt.

– Ja, det är det. Däremot ser behoven olika ut. I storstadsområdena handlar det om att bygga hållbara kollektivtrafiksystem och smarta logistiksystem. I andra delar av landet handlar det om att den basindustri som finns kvar har tillgång till spår för att få in komponenter och få ut sina varor, vi är väldigt beroende av att vara en framgångsrik exportnation och det bygger på att godset har en bra framkomlighet. Vi behöver också se till att de orter som har det svårt kan ges möjlighet att leva. Allt detta kräver en bra infrastruktur.

Anna Johansson tror att det är farligt att ställa utvecklingen i olika delar av landet mot varandra.

– Vi kan inte säga att vissa delar av landet får självdö medan vi satsar på andra. Vi måste ha en ambition att göra rätt avvägning och se till att alla delar av landet kan leva, utifrån sina förutsättningar.

Alternativa finansieringskällor
Staten har det övergripande ansvaret för statlig infrastruktur poängterar Anna Johanson, och menar att det svajat något när det gäller detta under de senaste åren. Däremot är behovet stort över hela landet medan det är underskott i statens finanser.

– Det innebär att förutsättningarna för att finansiera allt vi behöver och vill göra med anslagsfinansiering är ganska dåliga. Då får man titta på vad det finns mer för finansieringskällor.

Till exempel, menar Anna Johansson, kan orter som tillförs ny infrastruktur och stationer dra nytta av ökad pendling och ökade värden.

– Det skapas värdeökningar till följd av infrastrukturinvesteringar och det kanske är rimligt att de som drar nytta av investeringen också bidrar med finansiering. Man kan resonera om det är klokt eller inte men vi behöver hitta en mix av olika investeringskällor.

När det gäller alternativ finansiering gäller det att värdera risker och fördelar, menar Anna Johansson, och nämner bland annat lånefinansiering, OPS-lösningar, medfinansiering eller möjligheter för de pensionsförvaltande myndigheterna att investera i infrastruktur.

– Det finns många olika system och modeller som man behöver värdera och välja rätt modell för rätt typ av objekt.

Mattias Fröjd